socionomstudent

..idag för mina numera före detta kurskamrater, men inte för mig. Det blev studieuppehåll. Jag var kluven ett bra tag, men det känns rätt och bra nu. Jag har separerat och gjort slut med min sambo, mår skit över det, och jag tror ärligt talat inte att jag hade orkat koncentrera mig på att börja plugga såhär tätt inpå.

Jag kommer sakna en del av kursarna som gick i grupp C. De flesta av er kommer bli lysande socionomer, är jag fullkomligt övertygad om. (Särskilt L!). Det kommer jag också bli en vacker dag. =)

Just nu är jag nöjd över att bara "ta det lugnt" efter seperationen, ta hand om mig själv, läsa massa romaner utan dåligt samvete över att jag egentligen borde läsa kurslitteratur. Jag skrev "ta det lugnt" inom ""-tecknen för att jag jobbar ju som timvikarie, vilket inte direkt betyder "ta det lugnt", särskilt inte om man är så omtyckt och populär på jobbet som jag är ;) De ringer rätt ofta, som imorse klockan 06.59: Hej, kan du jobba SJU till fyra? Haha.

Så bloggen kommer kanske inte bli särskilt väluppdaterad framöver. Jag ska jobba så mycket jag får, och försöka må bättre så jag kan ta nya tag med studierna sen. Efter nyår kanske jag åker till England i några månader, vi får se.

Önskar er i grupp C en lyckad och intressant termin två i höst. Och förresten var väl det här med studieuppehåll för min del ett ganska smart drag. Jag har nu typ trettio personer jag kan fråga om begagnad kurslitteratur och hjälp om i framtiden. :D

Fan också. Nu har jag fyllt i blanketten om studieuppehåll, lagt den i ett kuvert, skrivit adress, satt på frimärke och klistrat igen kuvertet. Blanketten krävde att man skrev vilka kurser och vilka poäng man avklarat, vilket gjorde att jag loggade in på studentforum för att vara säker på att skriva kursnamnet korrekt. Kollade samtidigt om det kommit någon information om omtentan, men det hade det inte såvitt jag kunde se. Sedan halkade jag in på schemat för termin 2, som börjar nu första september. Och det bara började brinna inombords, fy fan vad intressanta föreläsningar och kursinnehållet verkar! Den kursen skulle passa mig som handen i handsken, jag vill lära mig det där, helst NU. Att jag kollade på schemat och att jag börjat läsa mina kurslitteraturböcker igen gör att jag kom på hur mycket jag egentligen verkligen ÄLSKAR att studera. Är lite ledsen nu, ska jag verkligen ta studieuppehåll?

Men samtidigt får jag inse mina egna begräsningar. I teorin skulle jag med lätthet klara termin två, säkert med lysande resultat. (Särskilt eftersom kursinnehållet verkar passa mig så himla bra). Fast i praktiken, som min livssituation ser ut nu, så är det långt ifrån säkert. Visst längtar jag efter att få lära mig alla saker som står på schemat, men jag kommer ju inte kunna tillgodogöra mig dem om inte resten av mitt liv är som det borde vara. Jag vill ha förutsättningar för att kunna lägga ner hela min själ i studierna, verkligen läsa åtta timmar om dagen och engagera mig i grupparbeten och dylikt.

Fast ändå.. Jag är ledsen (för att jag vet jag inte klarar att fortsätta just nu), arg (på min livssituation) och kluven. Ska jag lägga på brevet?

Jag lever. Bra va? Jag har jobbat, jobbat och jobbat. Med bara två dagar kvar på schemat och 16 jobbade dagar av de senaste 18 känner jag mig ganska öm i kroppen. Och i psyket. Jag lovade er ju ett inlägg till om jag kunde komma på kopplingar till socionomutbildningen, för det är ju vad den här bloggen ska handla om, ingenting annat, det skrivs i min dagbok istället.

Har kommit på ett par kopplingar, men jag kanske är för trött för att kunna få er (särskilt utomstående, alltså ni som inte läser till socionomer) att förstå dem fullt ut, det kanske blir lite flummigt.

I vilket fall som helst så har jag dammat av två av mina kursböcker. "Praktisk gruppsykologi" och "Mellan makt och hjälp". Det har slagit mig hur mycket MAKT man verkligen har som vårdbiträde, mot brukarna, även om brukarna är pensionärer. För det första, det uppenbara - den fysiska makten. Men den psykiska makten är nog större. Och så himla lätt att missbruka om man inte passar sig... Det slår mig mest när jag duschar folk. De sitter där i sina stolar, helt nakna och utblottade, totalt jävla maktlösa, medan en annan står med gummistövlar, förkläde och handskar och bestämmer allt ifrån hur mycket schampoo som är lagom och hur varmt vattnet ska vara. Nåja, nu finns det ju en hel del som kan vara med och säga sitt, men alla kan inte det. Och även de som kan säga till är maktlösa, för i slutändan gör vårdbiträdet ändå på sitt eget sätt, mer eller mindre. Okej, för det mesta vill man ju göra på sitt sätt, i vilken situation man än befinner sig. Fast vårat fokus ju borde ligga på pensionären.

Jag vill verkligen inte bli gammal, inte om jag blir dålig och måste ha hjälp... Pensionärerna vill ju alldeles säkert även de ha det på sitt sätt, och deras sätt borde överväga våra sätt. Tänk att ha varit van vid någonting i hela sitt (låt oss säga 80-åriga) liv, och så måste de helt plötsligt finna sig i att någon mycket yngre människa hellre gör på sitt vis. Fy fan.

*Borttaget*
Jo, jag har hamnat i en grupp, och även om alla arbetar på samma ställe med samma arbetsuppgifter så uppstår ofta en "vi"- och "dom"-känsla. Måste människan ha det så för att må bra? Jag mår bra i "min" lilla "grupp", det känns bra att det är "vi" och sen att "dom andra" finns.

Vet inte längre vart jag ville komma. Förutom att kurslitteraturen, de två böckerna jag angivit titlarna på, är användbar även utanför studierna.

Förövrigt väntar jag på en blankett om studieuppehåll. Det är 95% säkert att det blir det, om blanketten hinner komma i tid, jag vet inte hur sådant fungerar. Sedan borde jag ta reda på hur länge man får ta uppehåll egentligen, för jag vill ha betydligt mer skinn på näsan och vara starkare i mig själv när jag återupptar studierna. Jag vet ju inte hur lång tid det tar, men får man bara ta uppehåll under en begränsad tid kommer jag känna mig stressad och kanske inte kunna få och bli det, och då fortsätter jag hellre nu, med samma kursare som förut, som jag åtminstone känner igen. För om jag tar uppehåll och kommer tillbaka, så hoppar jag ju in på termin två, och då hoppar jag in i en grupp som redan varit det under en termin och det är inte min grej just nu.

Betyg på delkurs 1: VG
Betyg på delkurs 2: U

Fint va? Från VG till U. Men jag fixar upp det till G snart åtminstone, bara jag visste när omtentan blir.
Nu har ni iaf hört från mig, fast jag känner att jag är så trött att det kanske blev osammanhängande.

Till eventuella kursare och lärare som läser: njut av den sista tiden av vår fina, regniga sommar fram tills första september!

Så jag har en trogen skara besökare här än fast jag inte skrivit på över tre veckor. Där ser man minsann. Ja, nu är det väl bekräftat det som jag hela tiden visste - U på hemtenta nr två. Oroar mig bara för att jag ska missa när omtentan blir, fast jag loggar in på BlackBoard och Studentforum och försöker lusläsa. Men som jag fattade det blir den inte förrän i augusti någon gång. Hoppas den blir efter jag slutat jobba, annars vet jag inte hur det ska gå.. Jobbar sista dagen 22:a. Förövrigt oroar jag mig inte för att eventuellt få U på omtentan, för jag vet jag fixar det. Hade fixat denna också, men det rådde lite speciella omständigheter som jag inte behöver ta upp i bloggen.

Annars jobbar jag. Och trivs. Men är trött. Fast jag älskar mitt jobb och mina arbetskamrater. För er som inte vet det, så jobbar jag som vårdbiträde på ett äldreboende/servicehus. Snarare servicehus, för alla brukare har egna lägenheter fast de är samlade i samma byggnad. Ja, skitsamma, ni fattar väl iaf vad mitt jobb går ut på. Klä på, ta upp, tvätta, duscha, mata och torka skit i princip ;)

Det är så långt ifrån socionomprogrammet (känns som om det var minst ett halvår sedan jag var på universitetet sist), men ändå inte.. Socialt arbete är det i vilket fall och själv tycker jag att jag klarar mig bra och är kompetent. OCH social mot/med de gamla. Och initiativtagande. Haha, fan vad jag bräker på om mig själv då, men det är sådan skillnad mot hur jag kände hela vårterminen. Alltid dum och osäker.

Ledig ett par dagar nu, om jag inte blir utringd, kanske skriver jag något mer om jag kan hitta en koppling till socionomutbildningen. Nu blir det att lägga sig raklång på sängen och se på film, är trött efter gårdagens (kvällstur) och dagens arbete.

UNDERKÄNT kommer jag få på hemtentan. Det är inte bara som jag är pessimistisk, jag är helt och hållet realistisk. Det blir omtenta på det här. Det känns misslyckat. :/

På måndag börjar jag jobba som vårdbiträde igen, och nästan elva veckor framöver.
Vet inte om jag ska hålla bloggen levande över sommaren eller om den ska få vila, det finns väl inte så mycket studierelaterat att skriva om på ett tag nu. Om inte omtentan blir i sommar, förstås. Då kanske ni får ett inlägg.

Den här tentan är inget rolig. Den förra var ju rena rama barnleken jämfört med denna. Jag vet bara inte vart jag ska börja, det står helt still... Vill ni läsa vad den handlar om kan ni kika in på kursarens blogg; http://jenniebee.wordpress.com och läsa inlägget "Utan Jesus stannar Sverige".

Har på känn att det är långt ifrån säkert att jag ens blir godkänd på den här tentan. Imorgon ska jag sitta hela dagen. Hoppas det lossnar då. Men sitter jag åtta timmar så MÅSTE det ju lossna, tycker jag. Har bokat en tågbiljett till kära gamla Motala till på måndag, men har jag inte kommit långt på tentan tills söndagkväll måste jag avboka den och åka vid ett senare tillfälle. Lena finns ju kvar, Pia & CO likaså. Det är bara det att jag så gärna vill åka just nästa vecka så jag hinner kika in på Bona innan det blir lov där.

Den muntliga redovisningen av vår fältrapport i onsdags gick bra, för gruppen som så. För mig gick det inte så bra. Det slog lock för öronen på mig, så jag hörde mitt eget hjärta slå jättehårt och min röst högt inne i huvudet. Försökte i smyg gäspa bort locket bakom ett papper innan det var min tur, men det hjälpte inte och det kanske inte var sådär jättemycket i smyg egentligen, folk kanske trodde jag var oartig och uttråkad som gäspade när mina egna gruppmedlemmar redovisade. Alltid ska det vara något.. Lock för öronen, okontrollerat darrande ben, dimsyn...

Men det gick bra för resten av gruppen, vi fick bra kritik för den muntliga framställningen på opponeringen. Läraren sa att den lyfte hela det skriftliga arbetet. Fick komplettering på fältrapporten, men inte så allvarlig. Tror alla grupper utom en hade saker som borde ändras. Den gruppen hade ett nästintill felfritt arbete, och just den gruppen skulle våran grupp opponera emot. Fanns inget mer än bra saker att säga. Proffsigt!

Opponeringen var våran första. Förut har vi ju haft "kamratbedömningar" och "muntlig feedback", men nu var hela klassen med och det var mer på allvar. En del tyckte visst det var obehagligt. Sure, att sitta där och ta emot kritik inför en massa folk är väl ingen höjdare, men jag tyckte inte det var SÅ farligt. Den kritik vi fick var ju befogad. Och sen var man ju inte ensam, man hade ju hela gruppen med sig. Värre blir det senare när man ensam ska försvara sin uppsats. Men av någon underlig anledning har jag inte jättesvårt att ta kritik. Kanske för att jag jämt går runt med inställningen att allt jag gör ändå är skit. Ingen kan kritisera mig hårdare än jag redan gjort, liksom.

..dagen imorgon som man behöver åka in till universitetet. Muntliga redovisningar av fältrapporten och opponering idag, våran tur imorgon och sen får vi hemtentan. Jag är hur trött som helst men jag ville bara uppdatera, känner en press på mig eftersom ni trots allt är en skara som besöker denna blogg dagligen.

En längre uppdatering kommer... ska inte säga imorgon, utan jag säger att den kommer när jag har energi och skrivlust istället.

Nu när bloggen är flyttad till en annan plattform (inte för att jag vet vad det innebär eller om det ens påverkar mig mer än att jag var tvungen att flytta den) ville jag förnya designen. Först valde jag "retro blue", men det såg så moderataktigt ut. "Retro red" får det bli. Röd är en mycket trevligare (politisk) färg.

Om bara två veckor slutar terminen. Sedan får vi se vad framtiden har i sitt sköte. Fortsätta eller studieuppehåll med jobb en stund?

Fältrapporten är i alla fall klar nu och "min" grupp ska inte ses förrän på tisdag. Jag tänker ändå åka in till uni både imorgon och på måndag. Imorgon för att kunna skriva ut några etiska fall som jag behöver till en komplettering, och på måndag för att öva på den muntliga redovisningen. Den sista muntliga redovisningen.

På lördag bär det av till Liseberg. Bussresa med Verdandi. Resa, inträde, åkband och mat för 450 kronor. Riktigt studentpris. Ska tvinga syrran att åka de värsta attraktionerna, muahahhaha.

Ska gå och lägga mig snart. Tänker vara sadistisk och inte ge mig någon sovmorgon imorgon, fast jag skulle kunna. Men nej, upp kvart över sex och framme vid uni redan klockan åtta, minsann. Vilket iofs är onödigt för biblioteket öppnar inte förrän halv nio, men jag kan alltid försöka mer med "Medborgardemokratin och eliterna" som är en otroligt, enligt mig, jobbig bok att ta sig igenom. Men jag vill ha ett hum om den innan hemtentan åtminstone.

Just nu saknar jag Bona folkhögskola (Sveriges enligt mig bästa folkhögskola) otroligt mycket. Jag saknar allt! Lektionerna, lärarna, mentaliteten, vissa klasskompisar. Att skolan var så liten så man kunde i princip allas namn på alla kurser. Att alla (okej, de flesta åtminstone) var så solidariska och öppensinnade människor. Att lärarna blev mer än bara lärare - de blev kompisar, förebilder, kuratorer ibland.. Jag har fortfarande aktiv kontakt (något sporadiskt men ändå) med min före detta engelskalärarinna. Skolans underbara värderingar. Kvinnokamp och röd politik.

Om jag ändå kunde vrida tillbaka tiden ett par år så jag fick gå på Bona återigen. I miss you all. <3

Egentligen borde jag sova nu, men jag kan inte. Har ställt klockan på kvart i åtta. Inte för att jag ska in till universitetet, men för att jag måste göra klart den del jag fått ansvar för inom våran grupp (etniska-, etiska- och genusperspektiv på resultatredovisningen av intervjuerna på fältrapporten om barnfattigdom i Sverige). Vill vara säker på att börja i tid så det inte bara blir något ihophafsat. Och desto tidigare jag börjar desto mer fri tid får jag sedan. Om man nu ens har "fri tid" på universitetet, det finns alltid något kapitel i någon bok som borde läsas och/eller repeteras. Känns som om man aldrig är ledig.

Det är som min kursare och projektgruppsmedlem Jennie skriver i sin blogg (http://jenniebee.wordpress.com), det är snart sommarlov men fast man ska jobba i princip hela sommaren så känns det som ett lov för när man slutat sitt arbetspass får man gå hem och vara LEDIG. På riktigt.

Jaja, snart en termin avklarad. Bara sex kvar...

Ja, jag lever än men energinivån ligger närapå noll, så ni får inget inlägg längre än såhär än på ett tag.

..att försöka skriva oftare efter uppmaningar. Imorgon kommer ett längre inlägg, promise. Att försöka i alla fall. Det är ju smickrande att folk vill läsa det jag har att skriva :)

Godnatt på er så länge.

..det är ett antal personer som är inne dagligen på min blogg och jag inte vill göra dem besvikna ännu en gång med att inte ha skrivit något nytt.

Men jag känner inte direkt för att skriva om något studierelaterat, är i en svacka eller vad man ska säga, och då är man knappast motiverad att skriva om det.

Kan passa på att tacka för kommentarerna istället, särskilt Emma från termin 2, de var givande och peppande :)

Sen vill jag skriva ett, eller nej - snarare två, stora GRATTIS! Ett till min älskade vän Lena som gjorde kanon ifrån sig på högskoleprovet, nu är jag helt säker på att jag får sällskap av dig nästa år!

Det andra grattis:et rör också ett högskoleprov. Grattis till min lillebrorsa som fick ett JÄVLIGT bra resultat (0.3 bättre än jag fick, I'm outshined men inte avundsjuk), särskilt för att vara första-gångs-skrivare! Nu vet jag inte om brodern läser detta, men pappa - vidarebefodra annars!

Detta inlägg saknar verkligen röd tråd, och nu börjar snart ett tv-program jag ska se så det blir inte mer än såhär. Uppdaterar inom några dagar igen med mer struktur i inlägget. Måste ju nämna hur det gick på kursen för social osäkerhet och så.

Försöker ta mig igenom "Medborgardemokratin och eliterna", det går sådär-bra om jag ska vara ärlig. Igår var det seminarium och imorgon är det forumspel hela dagen. Våran grupp har genom att typ halka på ett bananskal blivit utsedda att hjälpa till med förberedelserna, så vi åt lunch med läraren igår och ska träffas en timme tidigare imorgon också. Jag har inte mycket att tillföra där inte, men det är ändå bra, för då vet jag i förväg vad det går ut på och kan förbereda mig mentalt. Då blir det inte lika hemskt.

Tydligen blir kursen för social osäkerhet av, yaay. Den börjar på måndag.

Måste sova nu eftersom vi ska träffas redan klockan åtta imorgon. Huu.

Uh oh: http://www.na.se/artikel.asp?intId=1321757

Från min vanliga dagbok skrivet igår:

"Jag fick VG! VG! Fattar ni? VG på min första tenta. Omg. Jag var bra nervös när jag gick upp för trappan till institutionen för beteende-, social- och rättsvetenskap för att hämta den. Hade hört av kursare som hämtat den innan mig, att det var en del som fått underkänt och alla som fått godkänt var lättade, sa att läraren varit petig i sina kommentarer. När Vanja sträckte fram tentan föll min blick genast till mittenrutan på framsidan av pappret, den där jag förväntade mig och hoppades att det skulle finnas ett kryss, rutan för godkänt. När det inte fanns något kryss där fick jag smått panik och blicken föll till höger, rutan för underkänt. Det fanns dock inget kryss där heller, men till vänster i rutan för väl godkänt fanns det! Det hela tog väl inte ens en sekund, men det kändes som om min blick vandrade runt och min förvirring varade flera minuter."

Det känns lite som om jag vunnit en Oscar. Inte för att jag vet hur det känns, eller har några som helst ambitioner att försöka ta reda på det, men vad jag vill komma fram till är att jag borde hålla ett tacktal. Halvt på allvar, halvt på skämt, here goes:

Först och främst vill jag tacka mina föräldrar för att de valde att skaffa mig och överförde sina gener till mig som gjort att jag fått läshuvud och blivit språkligt intelligent. Jag vill särskilt tacka pappa som peppar mig i bloggen och via sms.

Jag vill tacka min pojkvän för att han står ut med mig och orkar vara positiv och försöker få mig att inse att jag kan, att jag klarar allt, när jag själv är negativ och gnällig och helst av allt vill hoppa av.

Ett stort tack till mina före detta folkhögskolelärare Peter Ragnarsson, Frida Larsson och Pirkko Hultberg som under min tid på Bona fick mig att tro på mig själv och gav mig modet att ens söka till socionomprogrammet. Tack! Utan er hade jag inte gått på Örebro universitet.

Tack till Lena för att du tror på mig, tack för att du är en sån underbar tjej. Utan tvekan den starkaste och smartaste tjejen jag träffat och jag väntar på att få sällskap på socionomprogrammet av dig i höst eller till nästa vår. Självklart blir jag världens bästa fadder och säljer mina kurslitterturböcker till kompispris!

Och så vill jag tacka läraren för delkurs 1 som säger att jag har kapacitet.

Slutligen vill jag tacka mig själv för att jag inte gjorde tidigt avbrott som jag tänkte.


Haha. Idag var det föreläsning om fallet Louise. Intressant. Jag har även gett mig själv en VG-present. En ny mobil. Den var gratis, kan man säga. Jag behövde bara gå in i Telenorbutiken och säga att jag ville binda mig i 24 månader till så fick jag den. Student som man är och ett par dagar före den 25:e är man ju inte direkt gjord av pengar, så detta var en smart present. :P Den har msn i sig, vilket var huvudsaken. Tyvärr är den inte rosa som min förra, men det får gå iaf. Faktum är att den ser inte särskilt feminin ut alls. Det ser snarare ut som en kill-telefon. Det är lite synd, men skitsamma, den verkar vara bra iaf. Msn, 2 megapixel-kamera, mp3-spelare, radio. En Samsung SGH-L760. Materialister är vi allihopa.

Idag fick vi hämta ut hemtentan. Jag tänker inte förstöra det här med fler ord än lärarens kommentar och bilden nedan just nu. (Är i ett lyckorus).

"Sammantaget bedömer jag Din hemtenta som VG. Detta för att Du genomgående har ett bra resonemang, kopplat till referenser och fallet. Likaså för att Du ofta ligger nära bedömningen "mycket bra", därav min kommentar "plus""

Är helt slut och urlakad efter helgen, men jag överlevde även denna muntliga redovisning. Vår grupp fick bara positiv feedback av en muntlig kommentatorsgrupp. Fast det var ju en salutogenisk (jag tror jag skrev rätt nu, men är inte hundra procent säker) bedömning också, haha. Givetvis sög jag inte åt mig av berömmet, utan utgick från att de bara berömde de andra fyra i gruppen, inte mig. Gjorde ärligt talat inte jättebra ifrån mig, jag kom av mig på ett par ställen och stakade mig och pratade kanske för fort, jag vet inte. Benen darrade även denna gång, men inte okontrollerat. Tyvärr led jag inte heller av dimsyn som sist, så jag var tvungen att ha ögonkontakt for real, den här gången. Men det gick. Jag överlevde, med armar och ben i behåll.

Har även, äntligen, fått iväg min komplettering till läraren för delkurs ett idag. Den har hängt över mig som ett stort åskmoln i flera veckor, och av diverse anledningar var jag verkligen ute i sista sekunden idag när jag skickade in den. Men redan efter två timmar hade jag fått ett mejl om att uppgiften vad godkänd och dessutom med ett par positiva meningar.  Kändes skönt, och nu ska jag inte få fler kompletteringar den här terminen.

Kursen om social osäkerhet kanske blir av trots allt. Det gick ju evigheter utan att jag hörde något så jag trodde inte det skulle bli någon, men för ett par dagar sedan fick jag mejl om att den börjar 5/5, om inte allt för många som anmält sig tidigare väljer att hoppa av. Jag anmälde att jag fortfarande är intresserad, hoppas inte att folk som anmält sig bangar så den blir inställd, jag vill så gärna gå på den, och behöver gå på den, också.

Är som sagt var helt utmattad och hur trött som helst och jag ser att jag gör upprepningar i texten när jag skriver och att jag inte kan uttrycka mig på ett bra sätt, vilket ju är mindre bra, så this is all for tonight guys.

Fuck, jag mår illa av nervositet, har nästan ångest. Stryk nästan förresten. Var det såhär illa inför förra redovisningen? Jag minns inte. Skillnaden nu är att min nya grupp inte vet om att jag verkligen hatar att ställa mig inför sådär många och prata, det visste den gamla om. Men än är det ju inte försent att berätta. Vår redovisning är sist av allas, börjar inte förrän 11.30. Har gott om tid att pränta in mina bitar så jag kan dem som rinnande vatten (kan ungefär hälften helt utantill just nu) och berätta för gruppen att jag är skitnervös, så jag får stöd av dem och så de vet OM jag skulle få en värre blackout än förra gången och göra bort mig på något vis.

Men so what? Det var fler som var nervösa igår, det syntes och märktes och det var en del som kom av sig men inte fan skrattade resten av klassen ut dem för det eller ens tyckte de var inkompetenta. Det är inte hela världen. Säger vi. Men kunde det inte bara vara över nu?

Har tänkt mycket sen jag uppdaterade i förmiddags.

Jag vet inte riktigt hur jag tänkte när jag tänkte att enbart min familj och mina vänner skulle läsa min blogg. Eller, jag har faktiskt haft i åtanke att jag inte är helt anonym och att kanske, eventuellt, någon av mina kursare skulle halka in på bloggen av en slump. Därför har jag tagit hänsyn till det när jag skrivit. Men att en, eller flera (shit!, jag mår illa bara jag tänker på det) lärare någonsin skulle läsa har jag inte ens haft i åtanke, och därför antar jag att jag varit rätt fri i mina åsikter om både kursupplägget, föreläsare och lärare.

Jag vågar inte ens läsa igenom det jag skrivit hittills, om någon mer skulle ha läst. Både mina enskilda besökare och sidvisningar har gått upp radikalt såg jag på statistiken nu, jag hoppas det är en slump, annars får jag väl IG och får hoppa av och börja om år 2025 när alla glömt bort mig och mina fria ord.

Men jag tänker låta allt stå kvar, och försöka stå för det jag skrivit. Jag törs som sagt var inte läsa igenom mina tidigare inlägg just nu, för då skulle jag väl rodna ihjäl, men jag har FÖR mig att jag beskrev läraren för delkurs 2 som "flummig". Vad jag egentligen menade med det var "laid back" och avslappnad, ungefär. Kunde valt de orden istället.

Så.  Nog om detta. Nu fortsätter jag som vanligt.
--
Övar på redovisningen inför imorgon. Våran grupp har gjort ett arbete om fattiga barn ur ett socialpolitiskt  och historiskt perspektiv. Jävligt intressant, med barnhus och barnauktioner och hela alltet. Dock ett mörkt kapitel i Sveriges historia. Gick inte direkt fint till för inte alls sådär jättelängesedan.

Jaha, nu fick jag skrivkramp bara för det.

Men jag vill återkomma till läraren för delkurs två, och detta hade jag tänkt skriva även innan jag fick reda på att en viss, och kanske fler, lärare, läst min blogg. Jag gillar henne, hon är rolig. Har inte hunnit haft henne under så många lektioner än, men hon blir bara bättre och bättre. Jag var så jävla fäst vid läraren för delkurs ett, så det kändes sorgligt att byta, och var kanske lite väl avogt inställd till den nya redan från början, men det har gått över nu. Hon får oss att skratta. Dessutom sa hon en sak första lektionen som antagligen kommer vara kvar i min hjärna under hela utbildningen. "Jag tycker att ni som socionomstudenter har en skyldighet att inte försöka ta genvägar och försöka slippa undan så lindrigt som möjligt. Ni ska jobba med något så viktigt att ni MÅSTE vara BÄST när ni går ut härifrån". Ungefär. Tur att ingen svenskalärare läser min blogg (eller?) för då hade de väl hackat på att man bara får använda citattecken när man enbart citerar rakt av. Jag citerar det som jag minns det, och inte rakt av. Så var det också klargjort.

Herregud vad självmedveten jag blev helt plötsligt. Jag måste sluta skiva.