Mycket
Jag har inte uppdaterat här som jag hade planerat, det är ju så otroligt mycket att skriva men orken och energin räcker inte till, särskilt inte efter jag skrivit om mina dagar i min vanliga dagbok. (Omskrivna upprepningar är ju inte direkt sådär jätteroliga).
Det är inte någon mjukstart inte. Fick en hemuppgift första dagen och vi har redan haft TVÅ muntliga redovisningar, förvisso inte särskilt allvarliga, men ändå. Det är en stor grupp jag hamnat i, grupp C. På listan står det 34 namn men det har tillkommit några så jag tror vi kan vara uppåt 40.
Igår köpte jag kurslittertur för 1190 kronor och för det fick jag fyra böcker. De beräknar att man behöver köpa mellan 150-200 böcker under hela studietiden, jeez. Ungefär 20 per termin. Bara att le och se glad ut!
Idag har projektgrupparbete 1 dragit igång. Det ska vi hålla på med i nio veckor nu. Denna terminen läser vi "Socialt arbete som profession och vetenskap", 20 veckor sammanlagt, uppdelad i två delkurser. Redan på onsdag har vi vårat första seminarium som dessutom är en delexamination, fy så hemskt. Imorgon behöver jag iaf inte åka in till universitetet, men jag är inte ledig för det, och fan inte i helgen heller. Tills på måndag ska man ha läst sex kapitel ur en bok och skriva reflektioner för varje kapitel på 2-4 sidor (för alla kapitel sammanlagt alltså, tack och lov) och sex kapitel ur en annan bok där man ska fundera över frågorna som ställs.
Det pendlar skitmycket, mitt humör. Ena sekunden tänker jag att det är ju inte så farligt det här, jag klarar det (som idag när jag utan att vara särskilt nervös lyckades prata högt och tydligt för över 30 personer) och nästa sekund vill jag börja gråta och undrar vad fan jag gett mig in på. Men det blir nog bra i slutändan, det är ändå ett antal personer som förvarnat mig om att första terminen på universitetet är ett helvete och att ingen vill återuppleva den. Tar jag bara mig igenom de här tjugo första veckorna så kommer jag ta mig igenom de tre övriga åren.
Stressande med flytt och grejer också.
Energi över till nolleaktiviteter? Don't think so any more...
Ni som läser detta och som jag känner MÅSTE kommentera! Peppa mig lite, pleeeeaaaaseeee?
(Okej, det här kanske blev väldigt osammanhängande, men jag är skittrött så ni får ursäkta).
Det är inte någon mjukstart inte. Fick en hemuppgift första dagen och vi har redan haft TVÅ muntliga redovisningar, förvisso inte särskilt allvarliga, men ändå. Det är en stor grupp jag hamnat i, grupp C. På listan står det 34 namn men det har tillkommit några så jag tror vi kan vara uppåt 40.
Igår köpte jag kurslittertur för 1190 kronor och för det fick jag fyra böcker. De beräknar att man behöver köpa mellan 150-200 böcker under hela studietiden, jeez. Ungefär 20 per termin. Bara att le och se glad ut!
Idag har projektgrupparbete 1 dragit igång. Det ska vi hålla på med i nio veckor nu. Denna terminen läser vi "Socialt arbete som profession och vetenskap", 20 veckor sammanlagt, uppdelad i två delkurser. Redan på onsdag har vi vårat första seminarium som dessutom är en delexamination, fy så hemskt. Imorgon behöver jag iaf inte åka in till universitetet, men jag är inte ledig för det, och fan inte i helgen heller. Tills på måndag ska man ha läst sex kapitel ur en bok och skriva reflektioner för varje kapitel på 2-4 sidor (för alla kapitel sammanlagt alltså, tack och lov) och sex kapitel ur en annan bok där man ska fundera över frågorna som ställs.
Det pendlar skitmycket, mitt humör. Ena sekunden tänker jag att det är ju inte så farligt det här, jag klarar det (som idag när jag utan att vara särskilt nervös lyckades prata högt och tydligt för över 30 personer) och nästa sekund vill jag börja gråta och undrar vad fan jag gett mig in på. Men det blir nog bra i slutändan, det är ändå ett antal personer som förvarnat mig om att första terminen på universitetet är ett helvete och att ingen vill återuppleva den. Tar jag bara mig igenom de här tjugo första veckorna så kommer jag ta mig igenom de tre övriga åren.
Stressande med flytt och grejer också.
Energi över till nolleaktiviteter? Don't think so any more...
Ni som läser detta och som jag känner MÅSTE kommentera! Peppa mig lite, pleeeeaaaaseeee?
(Okej, det här kanske blev väldigt osammanhängande, men jag är skittrött så ni får ursäkta).
Imorgon
Imorgon är det registrering på universitetet. Drop in mellan 08.30 och 16.30. Halv tio till kvart i elva är det nåt välkomstgrejs av en prefekt, sedan campusvandring ledd av nollegeneralerna och 13-14.30 är det information om socionomprogrammet. Får åka in tidigt imorgon för att vara säker på att hitta dit i tid. Klockan 18 är det samling vid kåren för de som vill och så blir det "lekar och snack" för att lära känna varann bättre.
Har fått ett fullspäckat nollningsprogram. Först blev jag livrädd och tänkte att jag inte skulle klara något av det, men nu ser jag fram emot det. Och mamma har varit snäll nog att låna mig pengar till ett busskort så jag kan resa obegränsat fram och tillbaka. Verkar vara ganska många aktiviteter som involverar alkohol och alkohol löser väl de mesta socialfobiska dragen, right? :P Många aktiviteter verkade också vara roliga, typ spökvandring på slottet, dodgebollturnering, pubrundor, tårtbakning och så vidare. Kommer inte kunna (eller orka) gå på alla, men nu i början (imorgon, på fredag och på söndag) kommer jag iaf vara med. För att förhoppningsvis lära känna någon från början. Är rädd för att jag inte kommer göra det, men det kommer jag väl? Jag lyckades ju på folkhögskolan, till och med utan nolleaktiviteter. På nollningsschemat står det också att nollningen är helt utan förnedrande inslag och att man inte ska tvingas göra pinsamma saker.
Kommer bli en lång dag imorgon (tycker inte det är någon idé att åka hem (till Kumla) mellan 14.30 och 18 så då ska jag passa på att använda mitt presentkort på Lindex som jag fick i julklapp och köpa nya jeans.
Nu blir det lite mer kortspel med pojkvännen, sedan ett avslappnande bad och därefter tidig sänggång.
Har fått ett fullspäckat nollningsprogram. Först blev jag livrädd och tänkte att jag inte skulle klara något av det, men nu ser jag fram emot det. Och mamma har varit snäll nog att låna mig pengar till ett busskort så jag kan resa obegränsat fram och tillbaka. Verkar vara ganska många aktiviteter som involverar alkohol och alkohol löser väl de mesta socialfobiska dragen, right? :P Många aktiviteter verkade också vara roliga, typ spökvandring på slottet, dodgebollturnering, pubrundor, tårtbakning och så vidare. Kommer inte kunna (eller orka) gå på alla, men nu i början (imorgon, på fredag och på söndag) kommer jag iaf vara med. För att förhoppningsvis lära känna någon från början. Är rädd för att jag inte kommer göra det, men det kommer jag väl? Jag lyckades ju på folkhögskolan, till och med utan nolleaktiviteter. På nollningsschemat står det också att nollningen är helt utan förnedrande inslag och att man inte ska tvingas göra pinsamma saker.
Kommer bli en lång dag imorgon (tycker inte det är någon idé att åka hem (till Kumla) mellan 14.30 och 18 så då ska jag passa på att använda mitt presentkort på Lindex som jag fick i julklapp och köpa nya jeans.
Nu blir det lite mer kortspel med pojkvännen, sedan ett avslappnande bad och därefter tidig sänggång.
Okej.
Personprofil uppdaterad, syns nästa gång något publiceras på din blogg, står det.
Så därför publicerar jag detta.
Funderade ett tag på att försöka vara anonym, men det skiter sig väl i alla fall i slutändan så jag kan bjuda på min identitet.
Så därför publicerar jag detta.
Funderade ett tag på att försöka vara anonym, men det skiter sig väl i alla fall i slutändan så jag kan bjuda på min identitet.
It all started..
..den 10:e december när jag fick reda på att jag blivit antagen till mitt förstahandsval.
Socionomprogrammet
210hp, Dagtid, Helfart (100%)
Utbildningsprogram
Normal undervisning
Örebro universitet,
Örebro
Det var stort och min avlägsna dröm var inte längre så avlägsen. Jag tackade ja på mindre än en timme. Den här bloggen ska handla om hur det är att gå på socionomprogrammet, från mitt perspektiv, så att min familj och mina vänner kan följa hur det går.
Hade vissa tveksamheter till att ta platsen, då jag själv varit i behov av hjälp från socionomer i många år, men efter uppmaningar från alla (familj, vänner, pojkvännen) att ta chansen när jag nu fått den, så lade jag tveksamheterna åt sidan och tänkte "What the heck". Lyckas jag så lyckas jag och då blir jag nog en strålande socionom eftersom jag har rätt mycket egen erfarenhet.
Socionomprogrammet är ju en ganska bred utbildning och man kan bli många olika saker, lite mer exakt får jag väl reda på när jag börjat. Men mitt mål som jag har i dagsläget är i alla fall att bli kurator.
Har idag kollat upp statistiken för de som blivit antagna i år, och jag blev lite besviken faktiskt. Jag sökte via folkhögskolekvoten (BF) med högsta omdömet, en 4:a, och via HP, högskoleprovet (på vilket jag inte vill avslöja mitt resultat, det var lite för mediokert för min smak). Den "sämsta" som kom in via BF hade "bara" en 3:a och den "sämsta" som kom in via HP hade 0,7. Jag hade en del bättre än 0,7 (tack och lov).
Men det är väl skitsamma egentligen att det inte var SKITsvårt att komma in just i år, på just Örebro Universitet. Om man ser det från den positiva sidan så kan man alltid säga att jag är smartare än en del som blivit antagna, my fellow classmates. =)
Så, detta får räcka som det introducerande inlägget till min helt tema-inriktade blogg.
Socionomprogrammet
210hp, Dagtid, Helfart (100%)
Utbildningsprogram
Normal undervisning
Örebro universitet,
Örebro
Det var stort och min avlägsna dröm var inte längre så avlägsen. Jag tackade ja på mindre än en timme. Den här bloggen ska handla om hur det är att gå på socionomprogrammet, från mitt perspektiv, så att min familj och mina vänner kan följa hur det går.
Hade vissa tveksamheter till att ta platsen, då jag själv varit i behov av hjälp från socionomer i många år, men efter uppmaningar från alla (familj, vänner, pojkvännen) att ta chansen när jag nu fått den, så lade jag tveksamheterna åt sidan och tänkte "What the heck". Lyckas jag så lyckas jag och då blir jag nog en strålande socionom eftersom jag har rätt mycket egen erfarenhet.
Socionomprogrammet är ju en ganska bred utbildning och man kan bli många olika saker, lite mer exakt får jag väl reda på när jag börjat. Men mitt mål som jag har i dagsläget är i alla fall att bli kurator.
Har idag kollat upp statistiken för de som blivit antagna i år, och jag blev lite besviken faktiskt. Jag sökte via folkhögskolekvoten (BF) med högsta omdömet, en 4:a, och via HP, högskoleprovet (på vilket jag inte vill avslöja mitt resultat, det var lite för mediokert för min smak). Den "sämsta" som kom in via BF hade "bara" en 3:a och den "sämsta" som kom in via HP hade 0,7. Jag hade en del bättre än 0,7 (tack och lov).
Men det är väl skitsamma egentligen att det inte var SKITsvårt att komma in just i år, på just Örebro Universitet. Om man ser det från den positiva sidan så kan man alltid säga att jag är smartare än en del som blivit antagna, my fellow classmates. =)
Så, detta får räcka som det introducerande inlägget till min helt tema-inriktade blogg.
