Oh my, oh my
Har tänkt mycket sen jag uppdaterade i förmiddags.
Jag vet inte riktigt hur jag tänkte när jag tänkte att enbart min familj och mina vänner skulle läsa min blogg. Eller, jag har faktiskt haft i åtanke att jag inte är helt anonym och att kanske, eventuellt, någon av mina kursare skulle halka in på bloggen av en slump. Därför har jag tagit hänsyn till det när jag skrivit. Men att en, eller flera (shit!, jag mår illa bara jag tänker på det) lärare någonsin skulle läsa har jag inte ens haft i åtanke, och därför antar jag att jag varit rätt fri i mina åsikter om både kursupplägget, föreläsare och lärare.
Jag vågar inte ens läsa igenom det jag skrivit hittills, om någon mer skulle ha läst. Både mina enskilda besökare och sidvisningar har gått upp radikalt såg jag på statistiken nu, jag hoppas det är en slump, annars får jag väl IG och får hoppa av och börja om år 2025 när alla glömt bort mig och mina fria ord.
Men jag tänker låta allt stå kvar, och försöka stå för det jag skrivit. Jag törs som sagt var inte läsa igenom mina tidigare inlägg just nu, för då skulle jag väl rodna ihjäl, men jag har FÖR mig att jag beskrev läraren för delkurs 2 som "flummig". Vad jag egentligen menade med det var "laid back" och avslappnad, ungefär. Kunde valt de orden istället.
Så. Nog om detta. Nu fortsätter jag som vanligt.
--
Övar på redovisningen inför imorgon. Våran grupp har gjort ett arbete om fattiga barn ur ett socialpolitiskt och historiskt perspektiv. Jävligt intressant, med barnhus och barnauktioner och hela alltet. Dock ett mörkt kapitel i Sveriges historia. Gick inte direkt fint till för inte alls sådär jättelängesedan.
Jaha, nu fick jag skrivkramp bara för det.
Men jag vill återkomma till läraren för delkurs två, och detta hade jag tänkt skriva även innan jag fick reda på att en viss, och kanske fler, lärare, läst min blogg. Jag gillar henne, hon är rolig. Har inte hunnit haft henne under så många lektioner än, men hon blir bara bättre och bättre. Jag var så jävla fäst vid läraren för delkurs ett, så det kändes sorgligt att byta, och var kanske lite väl avogt inställd till den nya redan från början, men det har gått över nu. Hon får oss att skratta. Dessutom sa hon en sak första lektionen som antagligen kommer vara kvar i min hjärna under hela utbildningen. "Jag tycker att ni som socionomstudenter har en skyldighet att inte försöka ta genvägar och försöka slippa undan så lindrigt som möjligt. Ni ska jobba med något så viktigt att ni MÅSTE vara BÄST när ni går ut härifrån". Ungefär. Tur att ingen svenskalärare läser min blogg (eller?) för då hade de väl hackat på att man bara får använda citattecken när man enbart citerar rakt av. Jag citerar det som jag minns det, och inte rakt av. Så var det också klargjort.
Herregud vad självmedveten jag blev helt plötsligt. Jag måste sluta skiva.
Jag vet inte riktigt hur jag tänkte när jag tänkte att enbart min familj och mina vänner skulle läsa min blogg. Eller, jag har faktiskt haft i åtanke att jag inte är helt anonym och att kanske, eventuellt, någon av mina kursare skulle halka in på bloggen av en slump. Därför har jag tagit hänsyn till det när jag skrivit. Men att en, eller flera (shit!, jag mår illa bara jag tänker på det) lärare någonsin skulle läsa har jag inte ens haft i åtanke, och därför antar jag att jag varit rätt fri i mina åsikter om både kursupplägget, föreläsare och lärare.
Jag vågar inte ens läsa igenom det jag skrivit hittills, om någon mer skulle ha läst. Både mina enskilda besökare och sidvisningar har gått upp radikalt såg jag på statistiken nu, jag hoppas det är en slump, annars får jag väl IG och får hoppa av och börja om år 2025 när alla glömt bort mig och mina fria ord.
Men jag tänker låta allt stå kvar, och försöka stå för det jag skrivit. Jag törs som sagt var inte läsa igenom mina tidigare inlägg just nu, för då skulle jag väl rodna ihjäl, men jag har FÖR mig att jag beskrev läraren för delkurs 2 som "flummig". Vad jag egentligen menade med det var "laid back" och avslappnad, ungefär. Kunde valt de orden istället.
Så. Nog om detta. Nu fortsätter jag som vanligt.
--
Övar på redovisningen inför imorgon. Våran grupp har gjort ett arbete om fattiga barn ur ett socialpolitiskt och historiskt perspektiv. Jävligt intressant, med barnhus och barnauktioner och hela alltet. Dock ett mörkt kapitel i Sveriges historia. Gick inte direkt fint till för inte alls sådär jättelängesedan.
Jaha, nu fick jag skrivkramp bara för det.
Men jag vill återkomma till läraren för delkurs två, och detta hade jag tänkt skriva även innan jag fick reda på att en viss, och kanske fler, lärare, läst min blogg. Jag gillar henne, hon är rolig. Har inte hunnit haft henne under så många lektioner än, men hon blir bara bättre och bättre. Jag var så jävla fäst vid läraren för delkurs ett, så det kändes sorgligt att byta, och var kanske lite väl avogt inställd till den nya redan från början, men det har gått över nu. Hon får oss att skratta. Dessutom sa hon en sak första lektionen som antagligen kommer vara kvar i min hjärna under hela utbildningen. "Jag tycker att ni som socionomstudenter har en skyldighet att inte försöka ta genvägar och försöka slippa undan så lindrigt som möjligt. Ni ska jobba med något så viktigt att ni MÅSTE vara BÄST när ni går ut härifrån". Ungefär. Tur att ingen svenskalärare läser min blogg (eller?) för då hade de väl hackat på att man bara får använda citattecken när man enbart citerar rakt av. Jag citerar det som jag minns det, och inte rakt av. Så var det också klargjort.
Herregud vad självmedveten jag blev helt plötsligt. Jag måste sluta skiva.
Kommentarer
Postat av: Minarelli
Hej Malin. Nej, gör för all del inte det - sluta skriva alltså, nu när bloggen blivit så på ropet.
Hugs!
Postat av: Jens
Desto bättre om lärarna får ta del av eventuell kritik! Det är ju de som kan förändra någonting.
Postat av: My
Tråkigt att du ska behöva känna dig hämmad av läraren, hon borde inte skrivit på din blogg överhuvudtaget. Man kan inte förbjuda ngn att läsa bloggen, men hon borde förstått att reaktionen inte skulle bli odelat positiv. Håller med Jens att kritiken bör bli offentlig. Take care!
Trackback
