Godkänd.. och bortgjord?

Gårdagens seminarium gick inte lysande för min del, som vanligt, och jag var övertygad om att jag skulle bli underkänd. Så jag mejlade min lärare idag och frågade vad för slags komplettering jag skulle få göra. Sättet jag formulerade mejlet på gav inget som helst utrymme till andra uppfattningar om att jag skulle få underkänt. I alla fall svarade hon och jag läste nyss, och jag hade inte alls fått underkänt, varken igår eller på det första seminariumet vi hade för några veckor sedan. Det var ju bra. Men jag kan inte låta bli att känna mig väldigt bortgjord. Skickade ett mejl till nu och frågade om mitt godkänt skulle få stå kvar fast jag själv ansåg att jag förtjänade ett underkänt. Hoppas hon säger ja. Och jag MÅSTE MÅSTE MÅSTE skaffa bättre självförtroende NU! Så jag slipper sånt här i framtiden.

Imorgon är det komplettering på samtalsövningen jag missade, och på pappret man fick stod det att jag även skulle vara med på den andra övningen, som jag redan gjort en gång. Det ledde givetvis också till att jag fick dåligt självförtroende och trodde jag blev underkänd på den också, och att det var anledningen till att jag skulle göra om den. Det frågade jag också om i mejlet och hon svarade att det bara blivit en miss, och att jag inte behöver göra den igen om jag gjort den. Funderar dock ändå på att vara med igen, jag behöver all muntlig övning jag kan få.

Idag träffades vi i gruppen och det gick skitbra idag, för min del. Vi ska börja med fältrapport nu och ska ut och göra två intervjuer med socionomer. Idag satt vi 1½ h och formulerade frågorna. Jag kom faktiskt på en del skitbra frågor! OCH jag sa dem till de andra, hehe. Var även mer delaktig i pratet som inte har med studierna att göra. Efter idag känns det mycket lättare, på alla fronter. Jag har fått mer självförtroende och jag hyser förhoppningar om att min sociala osäkerhet KOMMER att släppa med tiden och att jag kommer klara av den här utbildningen trots allt.

Yeah!

Gruppa

Föreläsningen som jag skrev om sist blev inställd i sista sekunden (suck) och vi satte oss och gruppade i två timmar då istället. Gick jävligt trögt, men vi kom iaf igång. I tisdags satt vi hela dagen också, och det gick rätt trögt då med, men vi kom åtminstone framåt. I onsdags flöt det på jättebra. Jag är dock dålig på att gruppa, jag törs inte riktigt säga alla mina åsikter och förslag, utan väntar på att de andra ska framföra det de har att säga och så dumförklarar jag mig själv och tycker att det jag har att säga ändå suger. Som sagt var, jag måste lära mig att ta för mig och helst fixa lite mer självförtroende. Helst omgående.

Idag har jag varit inne på universitetsbiblioteket och läst som en galning. Imorgon är det föreläsning, genomgång om hur man skriver PM och fältrapport och sedan, ve och fasa... seminarium i tre timmar. Jävla seminarium. Jag tror dessutom att det är en deleximanation det också. Imorgon blir ingen rolig dag, det är schemalagt från 10-17 men jag måste åka in så jag är där vid kvart över åtta. Vi har som sagt var haft en massa, massa litteratur att läsa inför seminariumet men man ska också ha skrivit diskussionsfrågor på ett antal kapitel. Jag har ett kapitel kvar att skriva fråga på, ska läsa det imorgon innan föreläsningen klockan tio. Här kommer det dåliga självförtroendet in igen... "Mina frågor är säkert dåliga, det är nog inte såhär man ska göra" osv.


Men man kan ju inte redan från början veta exakt hur man ska gå tillväga och vad lärarna på universitetet vill ha för slags material. En-två terminers adjustment, säger de som vet. Hoppas det bara tar en. Orkar inte gå runt och känna mig helt LOST mer än denna terminen också. Fast nu vet jag att jag inte är den enda som känner så, jag har hört av kursare att de också tycker man fått för lite kött på benen och att en del uppgifter känts helt omöjliga. Skönt att veta att jag inte är ensam, även om jag tycker att alla andra är bättre att dölja det än jag är.

I alla fall har jag återigen bestämt mig för att lägga i en högre växel och den här gången ska jag hålla det. Jag har idag investerat i ett busskort som kommer göra att jag känner mig tvungen att åka in till universitetet alla dagar i veckan, eftersom det annars skulle ha blivit billigare att ta mig dit med rabattkort under en månad.

Fast det var rätt okej idag ändå, att sitta på biblioteket hela dagen och läsa. Jag kan koncentrera mig så mycket bättre när det inte finns så många distraktionsmoment (tv, soffa, säng, sambo, mat, dator osv) och om jag kan koncentrera mig så upptäcker jag att det jag läser faktiskt är intressant.

Nu orkar jag inte skriva mer här, ska snart gå och duscha och sedan lägga mig i sängen och läsa lite i en bok så jag är extra påläst inför morgondagens seminarium och jag HOPPAS att jag får mod nog att våga delta aktivt i diskussionerna så jag inte blir underkänd och får komplettera.

Följande är från min vanliga dagbok (20/2):

"Förresten börjar det bli en aning lättare, en aning, att läsa kurslitteraturen och det onödigt komplicerade akademiska språket. Fattar något mer. Och jag HAR ju lärt mig saker trots att jag för det mesta känner mig helt dum. Men för bara några veckor sen hade jag ingen aning om vad skillnaden på en metod och teori var, eller kunde redogöra för vad t.ex. rollteori, systemteori eller kommunikationsteori innebär. Jag lär mig! Sakta men säkert. (Med betoning på sakta)."


Etniska perspektiv på socialt arbete

För att inte göra L besviken över att jag inte skrivit något nytt och efter uppmaningar att det är dags att uppdatera bloggen från C, så here goes.

I tisdags var jag magsjuk och missade således en föreläsning (dock ingen förlust enligt en kursare,  föreläsaren hade pratat på i 180 och man uppfattade inte hälften) och samtalsövningarna då. Mådde illa hela morgonen men tapper som jag är (eller egentligen för att jag inte ville få kompletteringar på halsen) gick jag iväg iaf. Spydde i en buske två gånger bara några hundra meter från lägenheten, men lät inte det heller hindra mig utan kämpade mig vidare till tåget och in till Örebro Resecentrum. Där tog det dock stopp, jag fick kapitulera och åka hem, vilket var tur, för jag spydde på tåget hem. Hade jag tagit buss 14 mot universitetet hade jag spytt på den istället, vilket hade varit mer illa eftersom tåg åtminstone har en toalett.

Nåja, nu ska jag inte haka upp mig på oväsentligheter. Har en komplettering nu då, suck.

I torsdags kom jag iaf iväg, till föreläsning om systemteorier och socialpsykologi. Därefter var det samtalsövningar. De gick ut på att vi skulle rollspela en familj och socialarbetare. Vi skulle vara i våra projektgrupper, men vi är ju bara fyra i min grupp och en var inte där så vi var bara tre. Blev lite problematiskt eftersom man skulle rollspela två från en familj, två socialarbetare och minst en observatör. Fick "låna" en person från en annan grupp. Det var rätt roligt men blev lite flamsigt och det gick rätt dåligt för mig eftersom jag.. suger på att rollspela och improvisera? När läraren satt i våran grupp fick jag dessutom inte en syl i vädret, då jag spelade socialarbetare tillsammans med en till. Han snodde alla bra frågor och jag hann inte. Jag måste lära mig att ta för mig!

Idag är det först klassråd klockan elva och sedan föreläsning om Etniska perspektiv på socialt arbete.
Imorgon ska vi träffas i projektgruppen och ta itu med fallanalysen. På onsdag också. Känner mig rätt stressad över det, men om vi sitter hela dagen imorgon borde vi väl åtminstone komma en bit på vägen? Redovisningen är nästa fredag. Så har vi ett seminarium nästa vecka också.

Det får räcka, hoppas ni blir nöjda. Ska gå och klä på mig och sådant nu.

"Kloka tankar"

Förresten glömde jag ju skriva nyss att vi fick tillbaka en hemuppgift igår. Läraren hade skrivit "Du har många kloka tankar och gör bra reflektioner, Malin. Behåll dem!".

Det peppade mig också. :D

Payne [Pain]

Det blir inget tidigt avbrott. Igår mådde jag piss när jag åkte in till universitetet för projektgrupparbetets redovisning i tvärgrupperna och när en kursare frågade "Hur är det?" så råkade jag visst glömma normen att när en rätt okänd människa ställer den frågan så förväntas man svara "Bra, själv?" eller liknande. Utan istället fick den stackars arma människan lyssna på mina klagomål och tvivel osv. (Jag bad såklart om ursäkt rätt fort och förklarade att jag var ur balans och att jag inte brukar häva ur mig mina problem inför nästan okända personer, men hon sa att det var lugnt och erbjöd sig att lyssna och så stöttade hon mig, så jag känner mig inte sådär jättebortgjord. Förresten heter hon samma sak som "min vapendragare" som är kvar i Motala. (Ja, du läser detta, så var tänk nu inte "Är det mig hon menar?" för jag menar dig!) Alla som heter det namnet på fyra bokstäver är visst underbara människor :D).

Att jag inte gör ett tidigt avbrott delvis på att denna underbara kursare ställde upp och hjälpte mig se saker ur en annan synvinkel, men också för att jag vet ju att jag vill och klarar det här. Jag har mina ups and downs bara. Hade förresten jätteont i magen inför redovisningen, som jag inte trodde skulle vara särskilt blodig eller allvarlig, och det var den inte heller. Men en del hade gjort stödkort och grejer. Jag överlevde iaf. Det var en delexamination. Jag betvivlar att jag får VG att döma av min rätt dåliga redovisning (starkt betvivlar jag det, hahaha), men att jag var DÄR (alla var inte det) och att jag på ett eller annat vis fick ur mig det vi kommit fram till i projektgruppen inför de andra borde väl göra så att jag får G åtminstone?

Jag blev lättad när det var klart. Redovisningen pågick från 13.15-15.00 ungefär, sedan berättade läraren lite om nästa uppgift. Och så sa hon även "Nu är moment 1 slut, nu börjar vi på moment 2" och då kände jag verkligen, jag ska stanna kvar, har jag redan tagit mig igenom det första momentet så kan jag ta mig igenom nästa också.

Har även bestämt mig för att läsa mer än jag gjort hittills. Åtta timmar om dagen ska man läsa eftersom heltidsstudier på universitet ju likställs med heltidsarbete. Det har jag inte gjort. So what om det inte tar åtta timmar att läsa den litteratur man ska ha läst, jag får väl läsa den två eller tre gånger då? Så fastnar det ju desto mer också. Okej, jag kommer nog inte att läsa åtta timmar om dagen, men jag kommer läsa betydligt mer än jag gjort this far iaf.

Ska försöka få in lite rutin i det hela också, så känns det nog inte lika jobbigt. Typ ha bestämda tider då jag ska läsa. Ska även försöka uppdatera här oftare, för jag vet att jag har folk som är intresserade av att läsa. Förresten rekommenderar de till och med en att föra studiedagbok så att man själv ska kunna gå tillbaka och läsa hur det var innan och hur man utvecklats osv.

Yesbox, nu känns allt bättre. (Just idag, vem vet nästa vecka, hehe?). Moment 1 avklarat, moment 2 på G. Det är 3 moment denna termin. Det första momentet gick ju relativt smärtfritt att ta sig igenom after all.

Nu när första grupprojektet är avslutat (våran grupp gjorde ett arbete om fattigdom och socionomer i det yrkesfältet) ska vi börja med en fallbeskrivning. Verkar sjukt svårt, men intressant.

En bok som man använder mycket på socionomprogrammet är boken "Moderna teoribildningar inom socialt arbete" av Malcolm Payne. Det blev ramaskri på universitetet redan första veckan då det annonserades att boken var slut på förlaget eftersom det ska komma en ny upplaga i maj, och att boken var slut överallt. Man behöver verkligen den boken, redan nu. Så först uppmanades vi att ta kontakt med de socionomstudenter som började i höstas, för att fråga om de var villiga att sälja sina. Några som hade kompisar som läste termin 2 eller mer, sa att detta skulle bli svårt, då Payne är som en bibel för socionomstudenter, och en bok som man verkligen vill behålla hela livet. Så då kom förslaget upp att universitetet kunde få tillstånd att kopiera de kapitel som man behöver läsa denna termin, och att de som inte fått tag i boken kunde få köpa det som ett kompendium. Jag anmälde att jag ville det. Igår meddelades det att det inte gick, eftersom det var för få som ville få kopierat skulle det bli för dyrt för universitetet att kopiera, så vi var on our own igen. Då sa någon att boken fanns kvar i Akademibokhandeln på Campus. Jag ringde och frågade och så var fallet. Doh! "Slut överallt, går inte att få tag på" och så finns den hela tiden i bokhandeln. Dock vet jag inte hur många som finns kvar, men det är nog fler än jag som blivit lurade att tro att den inte finns där pga all uppståndelse redan första veckan. Iaf så bokade jag mitt exemplar och var där och hämtade den idag. Gött.

Nu ska det bara läsas tre kapitel i den också innan tisdag, och fem kapitel till i andra böcker. På tisdag ska vi ha samtalsövningar utifrån olika psykosociala teorier. Det blir nog intressant. (Jag är inte alltför oroad över den muntliga biten, intresset väger upp det).

Och nuuu har jag skrivit alldeles för mycket och säkert osammanhängande och ointressant, så jag skriver mer en annan dag. Dock relativt snart, not to worry, hihi.

Tack för era peppande kommentarer på förra inlägget, de värmde! Fortsätt gärna peppa mig, jag behöver det :P

Tidigt avbrott?

Ångest, tårar, känsla av att vara helt dum, inte veta vart jag ska få fram infon ifrån = tidigt avbrott? Jag har den här veckan på mig också, hoppar jag av efter denna vecka får jag inte söka programmet igen, det får man om man  hoppar av inom tre veckor, så kallat tidigt avbrott.

Dom som sa att första terminen skulle bli ett helvete hade verkligen rätt.

RSS 2.0