socionomstudent

Nu var det visst ett tag sen jag skrev igen. Skulle ju skriva om den muntliga redovisningen, men det finns inte så mycket att skriva om den. Jag kunde det jag skulle säga som rinnande vatten och rent psykiskt tyckte jag inte det var så farligt att prata inför alla, var inte särskilt nervös innan eller något. Men när jag väl stod där framme och det var min tur att prata så krånglade kroppen rent fysiskt. Jag blev svag i benen, yr, fick smått suddig syn och pulsen rusade upp i typ 150 slag per minut. Grymt störande att kroppen ska hålla på sådär! Det ÄR ju ingen big deal! Men, den kanske ger sig ju mer jag övar. Såg efteråt att den skriftliga kompletteringen om man uteblivit skulle omfatta 5,5-7 skrivna A4-sidor. Så det är verkligen inte värt att missa ett seminarium om man absolut inte måste.

Hittills har jag inte missat ett enda, och jag planerar inte att missa något av de som är kvar heller. Har även inte missat en enda gruppträff. Strongt, tycker jag.

Imorgon är det ett seminarium om våldsutsatta familjer. Det är det första seminariet vi inte haft en gruppuppgift inför. Istället har vi haft en individuell uppgift där vi skulle reflektera över och skriva diskussionsfrågor till fem kapitel i boken "Våldsutsatta kvinnor - Samhällets ansvar". Hah, det har inte ens känts som att plugga när jag gjort den. Jag brinner inför frågor rörande våldsutsatta kvinnor, och jag läser sådant på min fritid. Efter det som hände i Bjästa var det många i min omgivning som sa att de öppet tog avstånd ifrån hela kommunen och att de var glada att de inte bodde där. Därför läste jag om Katarina Wennstams bok "Flickan och skulden" som är en dokumentär bok om våldtäkter, bara för att kunna få färska argument om att det som hände i Bjästa har hänt i HUR många olika kommuner som helst, och att det lika gärna skulle kunna gälla en tjej och en kille i DIN grund- eller gymnasieskola.

På tal om Katarina Wennstam så har jag nyligen även läst hennes triologi om mäns våld mot kvinnor. "Smuts", "Dödergök" och "Alfahannen", tre spänningsromaner som tar upp olika typer av våld mot kvinnor. Det är ju inte baserat på verkliga människor men samtidigt är Katarina Wennstam en erfaren journalist och har gjort stora efterforskningar inför böckerna. Så även om det är romaner tycker jag de kan vara oerhört nyttiga att läsa om man ska jobba inom områden där man möter våldsutsatta kvinnor. Förutom att få en större inblick i hur kvinnor och gärningsmän kan tänka och agera, så handlar böckerna även om hela rättsapparaten. Polisutredningen, rättegången osv. Om jag hade fått bestämma över socionomprogrammets litteraturlista hade jag infört alla tre böckerna som obligatorisk litteratur ;]

Nej, men ta det som ett tips ifall du som läser det här är socionomstudent eller funderar på att söka (eller om du bara vill ha något bra att läsa). Mycket nyttiga för att kanske få reda på hur kvinnor som upplevt våld tänker och känner. Själv har jag tyvärr upplevt det på nära håll. Jag tycker jag blivit starkare av det. Även om jag självklart inte hade valt att bli tillsammans med personen om jag visste vilket helvete som väntade i drygt ett år, men jag tycker inte att det är en nackdel nu inför framtida yrkesval.

Hepp, nu ska jag läsa även de kapitlen i "Våldsutsatta kvinnor - Samhällets ansvar" som man inte skulle reflektera över skriftligt.

Jag orkar inte författa något nytt om tentan, men vill ändå nämna det lite mer här i bloggen, så jag bjuder på min privata dagbok, valda delar, skrivet igår:

Igår kände jag mig för misslyckad ens för att skriva dagbok. Resultatet hade kommit upp på Studentforum, nu är där ett stort fett U i första delkursen. Plus att statistiken för tentan hade annonserats. 11% fick VG, 72% fick G och bara 17% fick U. 83% av alla är alltså smartare än jag är. Det känns verkligen inte bra det här. Jag försöker intala mig att jag bara gjorde ett par tabbar, och det gjorde jag väl egentligen också. Borde verkligen ha kommit på att skriva att den enskilde själv kan ge tillstånd att släppa på sekretessen och jag vet mycket väl att man utreder med hjälp av 11:1 SoL och inte 5:1. Herregud, varför skrev jag så?! Hjärnsläpp deluxe. Men samtidigt har självförtroendet fått sig en rejäl törn. Jag kanske är dummare än jag trodde.

...

Idag är det något bättre men fortfarande jobbigt. Var hur som helst på gruppträff på universitetet klockan tio.

...

Har även övat inför morgondagens redovisning. Som är muntlig. Inför hela klassen. Oh how I hate it. Men jag har inget val, även om det är frestande att ta skriftlig komplettering istället. Mest för jag skäms för att visa mig just nu, med så låg självkänsla. Tror folk kan se på mig att jag fick U. Det kan de ju inte.

Men med en lite mer positiv klang, som jag skrev i måndags:

Jag får se det från den ljusa sidan. Jag låg bara en poäng under G och jag HAR koll på vad det är man bör kunna och repetitionen som omtentan innebär gör enbart att jag lär mig mer inför framtiden.

Träligt att göra om tentan men jag fixar det. Imorgon kanske jag bjuder på ett inlägg om hur den muntliga redovisningen idag gick.

Omtenta på det här då! En poäng ifrån G, precis så som jag misstänkte att det skulle bli. Det är dock fortfarande lite surt även om jag var förberedd på det. Det "roliga" är att den frågan jag hade minst koll på, var den jag fick bäst poäng på och den jag trodde jag hade mest koll på fick jag minst poäng på. Herregud, jag kanske förtjänade ett U om jag inte ens har så stor koll. Jaja, då vet vi vad jag ska göra fredagen den sjunde maj då! (Om nu studentforum ville funka så att jag kan logga in och anmäla mig till omtentan).

Förutom att hämta ut tentan idag har jag även varit på föreläsning om tvångsvård av unga på institution och haft träff med gruppen. Ska väl deppa en stund över U:t och sen skriva lite om medling med anledning av brott, inför redovisningen på torsdag.

Fast först ska jag ringa och skälla på Blixtvik som skickar mig räkningar fast jag sagt upp abonnemanget redan. Den stackars växelpojken/flickan som svarar ska få på faan för att jag fick U på tentan, haha. ;) Nejdå, jag är för mesig för att skälla men jag ÄR irriterad.

Enligt hörsägen ska man få hämta ut tentan imorgon. Jag är skapligt nervös, fast jag försöker intala mig att jag ändå fått U och förberett mig för omtenta. Jag drömde om det natten tills idag till och med. Då drömde jag att jag fick VG. Det var lite ledsamt att vakna sen. Det är långt ifrån en sanndröm. Som sagt var får jag vara glad bara jag får G. Jag hoppas verkligen, verkligen det. Omtentan är även den förlagd till en fredagkväll. Jag har verkligen ingen lust att sitta i sex timmar till i en skrivsal på en fredagkväll. Hoppas nu bara att man verkligen får reda på resultatet imorgon, annars förlängs ju denna nervositet och den är inget rolig. Jag vill mest bara veta.

Veckan som gick nu innebar litteratursökning i biblioteket - en obligatorisk grej för att få G på kursen, samt två gruppträffar för att göra vårt arbete inför morgondagens seminarium om ekonomiskt bistånd. Jag har läst i handboken om det idag, repeterat.

Är kvar i Karlskoga, för jag börjar inte förrän 13:15 imorgon. Jag och pojkvännen har idkat rollspel. Muahaha. Fast det har vi, men inget barnförbjudet, utan bara i syfte att öva inför morgondagens samtalsövningar på seminariet. Jag är ju kass på rollspel och tror det är bra att öva. Imorgon ska vi agera socialsekreterare som ska ta reda på om klienten har rätt till ekonomiskt bistånd. (Alternativt agera klient, antar jag). Jag drog till och med fram datorstolen och satte mig mitt emot honom för att få en mer formell stämning, samt ställde mig upp och skakade hand.

Ungefär såhär gick rollspelet med pojkvännen.
T: Hahahahaa.
Jag: Ja hallå hahahaha, nej "ja hallå" kan jag väl inte säga, jag börjar om hahahaha.
T: Hahahahahaha
Jag: Hej, jag heter Ma-hahaha-lin-haha och jag-hahaha- jobbar hahaha här som hahah biståndshahahahandläggare hahah på socialkontohohohoret hahaha. Det här hahaha är ett utredande första samtal hahaha för att ta hahahha reda på vad hahahha vi kan hjälpa dig med hahhaha
T: Hahahahahaha, håller ni på och hahaha skrattar såhär mycket i skolan också?

Nejdå, det var inte hela rollspelet som blev så. Det var bara i början sen skärpte vi båda till oss och jag tyckte samtalet blev ganska bra, förutom att jag inte riktigt visste i slutet om han borde få ekonomiskt bistånd eller inte, baserat på det han hittade på. Tur man inte är färdigutbildad, tur man har kollegor att fråga när man väl är det.

Jag är hemma i Hfs, för påskfirande och försenat födelsedagsfirande. Jag fick en skrivare i present av mina föräldrar. :D Den är svart och fräck. Förutom att den har skrivaregenskaper kan den även agera scanner och kopiator. Kanonbra. Imorgon ska pappa hjälpa mig att få den att samarbeta med datorn och visa hur den fungerar, för en sån som jag som är oteknisk. Problemet blir sen bara hur jag ska få den till Örebro. Kartongen är inte direkt liten och nätt. Men det löser sig. Nu slipper jag sitta och ödsla tid på att skriva av våra grupparbeten för hand. Och kan skriva ut individuella uppgifter. Hur bra som helst. Tack mamma och pappa.

Nu ska jag ta och bläddra lite i Ekonomiskt bistånd, handbok från Socialstyrelsen. Det är inte en obligatorisk kursbok men jag har köpt den ändå, tänker den kan vara bra att ha både nu och i framtiden. Nu för att det är smidigare att läsa i en fysisk bok än i pdf-dokument på datorskärmen, och i framtiden om man hamnar på ett socialkontor.