Medborgardemokratin
Försöker ta mig igenom "Medborgardemokratin och eliterna", det går sådär-bra om jag ska vara ärlig. Igår var det seminarium och imorgon är det forumspel hela dagen. Våran grupp har genom att typ halka på ett bananskal blivit utsedda att hjälpa till med förberedelserna, så vi åt lunch med läraren igår och ska träffas en timme tidigare imorgon också. Jag har inte mycket att tillföra där inte, men det är ändå bra, för då vet jag i förväg vad det går ut på och kan förbereda mig mentalt. Då blir det inte lika hemskt.
Tydligen blir kursen för social osäkerhet av, yaay. Den börjar på måndag.
Måste sova nu eftersom vi ska träffas redan klockan åtta imorgon. Huu.
Tydligen blir kursen för social osäkerhet av, yaay. Den börjar på måndag.
Måste sova nu eftersom vi ska träffas redan klockan åtta imorgon. Huu.
Nerikes Allehanda
Uh oh: http://www.na.se/artikel.asp?intId=1321757
Tacktal
Från min vanliga dagbok skrivet igår:
"Jag fick VG! VG! Fattar ni? VG på min första tenta. Omg. Jag var bra nervös när jag gick upp för trappan till institutionen för beteende-, social- och rättsvetenskap för att hämta den. Hade hört av kursare som hämtat den innan mig, att det var en del som fått underkänt och alla som fått godkänt var lättade, sa att läraren varit petig i sina kommentarer. När Vanja sträckte fram tentan föll min blick genast till mittenrutan på framsidan av pappret, den där jag förväntade mig och hoppades att det skulle finnas ett kryss, rutan för godkänt. När det inte fanns något kryss där fick jag smått panik och blicken föll till höger, rutan för underkänt. Det fanns dock inget kryss där heller, men till vänster i rutan för väl godkänt fanns det! Det hela tog väl inte ens en sekund, men det kändes som om min blick vandrade runt och min förvirring varade flera minuter."
Det känns lite som om jag vunnit en Oscar. Inte för att jag vet hur det känns, eller har några som helst ambitioner att försöka ta reda på det, men vad jag vill komma fram till är att jag borde hålla ett tacktal. Halvt på allvar, halvt på skämt, here goes:
Först och främst vill jag tacka mina föräldrar för att de valde att skaffa mig och överförde sina gener till mig som gjort att jag fått läshuvud och blivit språkligt intelligent. Jag vill särskilt tacka pappa som peppar mig i bloggen och via sms.
Jag vill tacka min pojkvän för att han står ut med mig och orkar vara positiv och försöker få mig att inse att jag kan, att jag klarar allt, när jag själv är negativ och gnällig och helst av allt vill hoppa av.
Ett stort tack till mina före detta folkhögskolelärare Peter Ragnarsson, Frida Larsson och Pirkko Hultberg som under min tid på Bona fick mig att tro på mig själv och gav mig modet att ens söka till socionomprogrammet. Tack! Utan er hade jag inte gått på Örebro universitet.
Tack till Lena för att du tror på mig, tack för att du är en sån underbar tjej. Utan tvekan den starkaste och smartaste tjejen jag träffat och jag väntar på att få sällskap på socionomprogrammet av dig i höst eller till nästa vår. Självklart blir jag världens bästa fadder och säljer mina kurslitterturböcker till kompispris!
Och så vill jag tacka läraren för delkurs 1 som säger att jag har kapacitet.
Slutligen vill jag tacka mig själv för att jag inte gjorde tidigt avbrott som jag tänkte.
Haha. Idag var det föreläsning om fallet Louise. Intressant. Jag har även gett mig själv en VG-present. En ny mobil. Den var gratis, kan man säga. Jag behövde bara gå in i Telenorbutiken och säga att jag ville binda mig i 24 månader till så fick jag den. Student som man är och ett par dagar före den 25:e är man ju inte direkt gjord av pengar, så detta var en smart present. :P Den har msn i sig, vilket var huvudsaken. Tyvärr är den inte rosa som min förra, men det får gå iaf. Faktum är att den ser inte särskilt feminin ut alls. Det ser snarare ut som en kill-telefon. Det är lite synd, men skitsamma, den verkar vara bra iaf. Msn, 2 megapixel-kamera, mp3-spelare, radio. En Samsung SGH-L760. Materialister är vi allihopa.
"Jag fick VG! VG! Fattar ni? VG på min första tenta. Omg. Jag var bra nervös när jag gick upp för trappan till institutionen för beteende-, social- och rättsvetenskap för att hämta den. Hade hört av kursare som hämtat den innan mig, att det var en del som fått underkänt och alla som fått godkänt var lättade, sa att läraren varit petig i sina kommentarer. När Vanja sträckte fram tentan föll min blick genast till mittenrutan på framsidan av pappret, den där jag förväntade mig och hoppades att det skulle finnas ett kryss, rutan för godkänt. När det inte fanns något kryss där fick jag smått panik och blicken föll till höger, rutan för underkänt. Det fanns dock inget kryss där heller, men till vänster i rutan för väl godkänt fanns det! Det hela tog väl inte ens en sekund, men det kändes som om min blick vandrade runt och min förvirring varade flera minuter."
Det känns lite som om jag vunnit en Oscar. Inte för att jag vet hur det känns, eller har några som helst ambitioner att försöka ta reda på det, men vad jag vill komma fram till är att jag borde hålla ett tacktal. Halvt på allvar, halvt på skämt, here goes:
Först och främst vill jag tacka mina föräldrar för att de valde att skaffa mig och överförde sina gener till mig som gjort att jag fått läshuvud och blivit språkligt intelligent. Jag vill särskilt tacka pappa som peppar mig i bloggen och via sms.
Jag vill tacka min pojkvän för att han står ut med mig och orkar vara positiv och försöker få mig att inse att jag kan, att jag klarar allt, när jag själv är negativ och gnällig och helst av allt vill hoppa av.
Ett stort tack till mina före detta folkhögskolelärare Peter Ragnarsson, Frida Larsson och Pirkko Hultberg som under min tid på Bona fick mig att tro på mig själv och gav mig modet att ens söka till socionomprogrammet. Tack! Utan er hade jag inte gått på Örebro universitet.
Tack till Lena för att du tror på mig, tack för att du är en sån underbar tjej. Utan tvekan den starkaste och smartaste tjejen jag träffat och jag väntar på att få sällskap på socionomprogrammet av dig i höst eller till nästa vår. Självklart blir jag världens bästa fadder och säljer mina kurslitterturböcker till kompispris!
Och så vill jag tacka läraren för delkurs 1 som säger att jag har kapacitet.
Slutligen vill jag tacka mig själv för att jag inte gjorde tidigt avbrott som jag tänkte.
Haha. Idag var det föreläsning om fallet Louise. Intressant. Jag har även gett mig själv en VG-present. En ny mobil. Den var gratis, kan man säga. Jag behövde bara gå in i Telenorbutiken och säga att jag ville binda mig i 24 månader till så fick jag den. Student som man är och ett par dagar före den 25:e är man ju inte direkt gjord av pengar, så detta var en smart present. :P Den har msn i sig, vilket var huvudsaken. Tyvärr är den inte rosa som min förra, men det får gå iaf. Faktum är att den ser inte särskilt feminin ut alls. Det ser snarare ut som en kill-telefon. Det är lite synd, men skitsamma, den verkar vara bra iaf. Msn, 2 megapixel-kamera, mp3-spelare, radio. En Samsung SGH-L760. Materialister är vi allihopa.
VG
Idag fick vi hämta ut hemtentan. Jag tänker inte förstöra det här med fler ord än lärarens kommentar och bilden nedan just nu. (Är i ett lyckorus).
"Sammantaget bedömer jag Din hemtenta som VG. Detta för att Du genomgående har ett bra resonemang, kopplat till referenser och fallet. Likaså för att Du ofta ligger nära bedömningen "mycket bra", därav min kommentar "plus""
"Sammantaget bedömer jag Din hemtenta som VG. Detta för att Du genomgående har ett bra resonemang, kopplat till referenser och fallet. Likaså för att Du ofta ligger nära bedömningen "mycket bra", därav min kommentar "plus""
Överlevde
Är helt slut och urlakad efter helgen, men jag överlevde även denna muntliga redovisning. Vår grupp fick bara positiv feedback av en muntlig kommentatorsgrupp. Fast det var ju en salutogenisk (jag tror jag skrev rätt nu, men är inte hundra procent säker) bedömning också, haha. Givetvis sög jag inte åt mig av berömmet, utan utgick från att de bara berömde de andra fyra i gruppen, inte mig. Gjorde ärligt talat inte jättebra ifrån mig, jag kom av mig på ett par ställen och stakade mig och pratade kanske för fort, jag vet inte. Benen darrade även denna gång, men inte okontrollerat. Tyvärr led jag inte heller av dimsyn som sist, så jag var tvungen att ha ögonkontakt for real, den här gången. Men det gick. Jag överlevde, med armar och ben i behåll.
Har även, äntligen, fått iväg min komplettering till läraren för delkurs ett idag. Den har hängt över mig som ett stort åskmoln i flera veckor, och av diverse anledningar var jag verkligen ute i sista sekunden idag när jag skickade in den. Men redan efter två timmar hade jag fått ett mejl om att uppgiften vad godkänd och dessutom med ett par positiva meningar. Kändes skönt, och nu ska jag inte få fler kompletteringar den här terminen.
Kursen om social osäkerhet kanske blir av trots allt. Det gick ju evigheter utan att jag hörde något så jag trodde inte det skulle bli någon, men för ett par dagar sedan fick jag mejl om att den börjar 5/5, om inte allt för många som anmält sig tidigare väljer att hoppa av. Jag anmälde att jag fortfarande är intresserad, hoppas inte att folk som anmält sig bangar så den blir inställd, jag vill så gärna gå på den, och behöver gå på den, också.
Är som sagt var helt utmattad och hur trött som helst och jag ser att jag gör upprepningar i texten när jag skriver och att jag inte kan uttrycka mig på ett bra sätt, vilket ju är mindre bra, så this is all for tonight guys.
Har även, äntligen, fått iväg min komplettering till läraren för delkurs ett idag. Den har hängt över mig som ett stort åskmoln i flera veckor, och av diverse anledningar var jag verkligen ute i sista sekunden idag när jag skickade in den. Men redan efter två timmar hade jag fått ett mejl om att uppgiften vad godkänd och dessutom med ett par positiva meningar. Kändes skönt, och nu ska jag inte få fler kompletteringar den här terminen.
Kursen om social osäkerhet kanske blir av trots allt. Det gick ju evigheter utan att jag hörde något så jag trodde inte det skulle bli någon, men för ett par dagar sedan fick jag mejl om att den börjar 5/5, om inte allt för många som anmält sig tidigare väljer att hoppa av. Jag anmälde att jag fortfarande är intresserad, hoppas inte att folk som anmält sig bangar så den blir inställd, jag vill så gärna gå på den, och behöver gå på den, också.
Är som sagt var helt utmattad och hur trött som helst och jag ser att jag gör upprepningar i texten när jag skriver och att jag inte kan uttrycka mig på ett bra sätt, vilket ju är mindre bra, så this is all for tonight guys.
Muntlig redovisning II
Fuck, jag mår illa av nervositet, har nästan ångest. Stryk nästan förresten. Var det såhär illa inför förra redovisningen? Jag minns inte. Skillnaden nu är att min nya grupp inte vet om att jag verkligen hatar att ställa mig inför sådär många och prata, det visste den gamla om. Men än är det ju inte försent att berätta. Vår redovisning är sist av allas, börjar inte förrän 11.30. Har gott om tid att pränta in mina bitar så jag kan dem som rinnande vatten (kan ungefär hälften helt utantill just nu) och berätta för gruppen att jag är skitnervös, så jag får stöd av dem och så de vet OM jag skulle få en värre blackout än förra gången och göra bort mig på något vis.
Men so what? Det var fler som var nervösa igår, det syntes och märktes och det var en del som kom av sig men inte fan skrattade resten av klassen ut dem för det eller ens tyckte de var inkompetenta. Det är inte hela världen. Säger vi. Men kunde det inte bara vara över nu?
Men so what? Det var fler som var nervösa igår, det syntes och märktes och det var en del som kom av sig men inte fan skrattade resten av klassen ut dem för det eller ens tyckte de var inkompetenta. Det är inte hela världen. Säger vi. Men kunde det inte bara vara över nu?
Oh my, oh my
Har tänkt mycket sen jag uppdaterade i förmiddags.
Jag vet inte riktigt hur jag tänkte när jag tänkte att enbart min familj och mina vänner skulle läsa min blogg. Eller, jag har faktiskt haft i åtanke att jag inte är helt anonym och att kanske, eventuellt, någon av mina kursare skulle halka in på bloggen av en slump. Därför har jag tagit hänsyn till det när jag skrivit. Men att en, eller flera (shit!, jag mår illa bara jag tänker på det) lärare någonsin skulle läsa har jag inte ens haft i åtanke, och därför antar jag att jag varit rätt fri i mina åsikter om både kursupplägget, föreläsare och lärare.
Jag vågar inte ens läsa igenom det jag skrivit hittills, om någon mer skulle ha läst. Både mina enskilda besökare och sidvisningar har gått upp radikalt såg jag på statistiken nu, jag hoppas det är en slump, annars får jag väl IG och får hoppa av och börja om år 2025 när alla glömt bort mig och mina fria ord.
Men jag tänker låta allt stå kvar, och försöka stå för det jag skrivit. Jag törs som sagt var inte läsa igenom mina tidigare inlägg just nu, för då skulle jag väl rodna ihjäl, men jag har FÖR mig att jag beskrev läraren för delkurs 2 som "flummig". Vad jag egentligen menade med det var "laid back" och avslappnad, ungefär. Kunde valt de orden istället.
Så. Nog om detta. Nu fortsätter jag som vanligt.
--
Övar på redovisningen inför imorgon. Våran grupp har gjort ett arbete om fattiga barn ur ett socialpolitiskt och historiskt perspektiv. Jävligt intressant, med barnhus och barnauktioner och hela alltet. Dock ett mörkt kapitel i Sveriges historia. Gick inte direkt fint till för inte alls sådär jättelängesedan.
Jaha, nu fick jag skrivkramp bara för det.
Men jag vill återkomma till läraren för delkurs två, och detta hade jag tänkt skriva även innan jag fick reda på att en viss, och kanske fler, lärare, läst min blogg. Jag gillar henne, hon är rolig. Har inte hunnit haft henne under så många lektioner än, men hon blir bara bättre och bättre. Jag var så jävla fäst vid läraren för delkurs ett, så det kändes sorgligt att byta, och var kanske lite väl avogt inställd till den nya redan från början, men det har gått över nu. Hon får oss att skratta. Dessutom sa hon en sak första lektionen som antagligen kommer vara kvar i min hjärna under hela utbildningen. "Jag tycker att ni som socionomstudenter har en skyldighet att inte försöka ta genvägar och försöka slippa undan så lindrigt som möjligt. Ni ska jobba med något så viktigt att ni MÅSTE vara BÄST när ni går ut härifrån". Ungefär. Tur att ingen svenskalärare läser min blogg (eller?) för då hade de väl hackat på att man bara får använda citattecken när man enbart citerar rakt av. Jag citerar det som jag minns det, och inte rakt av. Så var det också klargjort.
Herregud vad självmedveten jag blev helt plötsligt. Jag måste sluta skiva.
Jag vet inte riktigt hur jag tänkte när jag tänkte att enbart min familj och mina vänner skulle läsa min blogg. Eller, jag har faktiskt haft i åtanke att jag inte är helt anonym och att kanske, eventuellt, någon av mina kursare skulle halka in på bloggen av en slump. Därför har jag tagit hänsyn till det när jag skrivit. Men att en, eller flera (shit!, jag mår illa bara jag tänker på det) lärare någonsin skulle läsa har jag inte ens haft i åtanke, och därför antar jag att jag varit rätt fri i mina åsikter om både kursupplägget, föreläsare och lärare.
Jag vågar inte ens läsa igenom det jag skrivit hittills, om någon mer skulle ha läst. Både mina enskilda besökare och sidvisningar har gått upp radikalt såg jag på statistiken nu, jag hoppas det är en slump, annars får jag väl IG och får hoppa av och börja om år 2025 när alla glömt bort mig och mina fria ord.
Men jag tänker låta allt stå kvar, och försöka stå för det jag skrivit. Jag törs som sagt var inte läsa igenom mina tidigare inlägg just nu, för då skulle jag väl rodna ihjäl, men jag har FÖR mig att jag beskrev läraren för delkurs 2 som "flummig". Vad jag egentligen menade med det var "laid back" och avslappnad, ungefär. Kunde valt de orden istället.
Så. Nog om detta. Nu fortsätter jag som vanligt.
--
Övar på redovisningen inför imorgon. Våran grupp har gjort ett arbete om fattiga barn ur ett socialpolitiskt och historiskt perspektiv. Jävligt intressant, med barnhus och barnauktioner och hela alltet. Dock ett mörkt kapitel i Sveriges historia. Gick inte direkt fint till för inte alls sådär jättelängesedan.
Jaha, nu fick jag skrivkramp bara för det.
Men jag vill återkomma till läraren för delkurs två, och detta hade jag tänkt skriva även innan jag fick reda på att en viss, och kanske fler, lärare, läst min blogg. Jag gillar henne, hon är rolig. Har inte hunnit haft henne under så många lektioner än, men hon blir bara bättre och bättre. Jag var så jävla fäst vid läraren för delkurs ett, så det kändes sorgligt att byta, och var kanske lite väl avogt inställd till den nya redan från början, men det har gått över nu. Hon får oss att skratta. Dessutom sa hon en sak första lektionen som antagligen kommer vara kvar i min hjärna under hela utbildningen. "Jag tycker att ni som socionomstudenter har en skyldighet att inte försöka ta genvägar och försöka slippa undan så lindrigt som möjligt. Ni ska jobba med något så viktigt att ni MÅSTE vara BÄST när ni går ut härifrån". Ungefär. Tur att ingen svenskalärare läser min blogg (eller?) för då hade de väl hackat på att man bara får använda citattecken när man enbart citerar rakt av. Jag citerar det som jag minns det, och inte rakt av. Så var det också klargjort.
Herregud vad självmedveten jag blev helt plötsligt. Jag måste sluta skiva.
Oh my
Nu blev jag förstås väldigt nervös efter att ha läst "En lärare på socionomprogrammet"'s kommentar efter mitt förra inlägg, men jag känner mig även hedrad över att en lärare tagit sig tid att läsa och skriva en relativt lång och konstruktiv kommentar. Och skrivet är skrivet, läst är läst, även om jag kanske hade skrivit annorlunda och lyft fram andra grejer än jag hittills gjort om jag visste att självaste Pia Hellertz, kursansvarig för socionomprogrammet på Örebro universitet, suttit och läst mina sketna ord. Tack för kommentaren!
Jag skulle egentligen skriva om annat nu, men jag blev lite småchockad så jag får ta det ikväll eller någon annan gång. Nu hoppas jag bara att jag inte kommer bli alltför färgad i mina framtida inlägg, utan skriver ärligt som jag gjort hittills. Bloggen är ju trots allt till för främst min egen utvecklings skull, och för att mina vänner och min familj ska kunna följa hur det går för mig.
Sitter på universitetsbiblioteket, det är projektredovisningsdag idag, men tack och lov är det inte min grupp förrän imorgon, så idag ska vi bara sitta och lyssna och efter den sista gruppen har redovisat ska vi ge muntlig feedback. "Ganska slappt", tänkte jag skriva nu, men så tänkte jag på kommentaren, men även på att jag ska skriva ärligt, så jag vidhåller att det är ganska slappt. Det ÄR ju slappt att bara sitta och lyssna en hel dag. Men även intressant. När de andra grupperna lyckas hålla fast ens intresse, det vill säga.
Måste springa tillbaka nu, vi börjar väl snart igen.
Matrix
Vet att jag inte uppdaterat på ett tag, och nu gör jag er besvikna för jag ska uppdatera mycket kort bara.
Vi har sett på filmen Matrix och idag ska vi ha seminarium om den. Haha. Har ingen lust, men den nya läraren vill ju som sagt var att man kompletterar muntligt inför resten av klassen så jag kan inte utebli.
Varför väcker filmen Matrix förresten så stort intresse bland akademiker? Det är ju bara en film.. Som man visserligen kan analysera sönder från alla möjliga perspektiv, men ändå - bara en film. På folkhögskolan när vi hade en vikare som läst teologi på universitetet fick vi också se och analysera filmfanskapet, så det är väl rätt vanligt antar jag.
Seminariumet pågår från 13-15, men jag ska snart åka in till universitetet, ska träffa min nya grupp en kort stund innan och så ska jag på egen hand läsa på lite inför seminariefrågorna.
All for now. Trevlig helg, själv har jag tredagarshelg till tisdag efter klockan 15!
Vi har sett på filmen Matrix och idag ska vi ha seminarium om den. Haha. Har ingen lust, men den nya läraren vill ju som sagt var att man kompletterar muntligt inför resten av klassen så jag kan inte utebli.
Varför väcker filmen Matrix förresten så stort intresse bland akademiker? Det är ju bara en film.. Som man visserligen kan analysera sönder från alla möjliga perspektiv, men ändå - bara en film. På folkhögskolan när vi hade en vikare som läst teologi på universitetet fick vi också se och analysera filmfanskapet, så det är väl rätt vanligt antar jag.
Seminariumet pågår från 13-15, men jag ska snart åka in till universitetet, ska träffa min nya grupp en kort stund innan och så ska jag på egen hand läsa på lite inför seminariefrågorna.
All for now. Trevlig helg, själv har jag tredagarshelg till tisdag efter klockan 15!
Delkurs två
Blogg.se har varit nere ett par dagar, så jag har inte kunnat uppdatera. Ni får hålla till godo med det jag skrivit om studierna i min vanliga dagbok.
Om redovisningen av fältrapporten, skrivet 19:e mars:
Jag överlevde redovisningen inför resten av klassen och läraren, trettio personer. När det var min tur att redovisa tyckte jag mina ben började darra okontrollerat och hjärtat slog minst tvåhundra slag i minuten. Eller säg i sekunden. Men jag överlevde ju. På feedbacken efteråt berömde läraren mig. Jag läste inte innantill alls, jag kan inte det när jag redovisar, jag måste lära mig allt utantill. Tack och lov behöll min hjärna det fast allt bara är/var ett stort sudd. Fick beröm för att jag inte kollade ner i papprena utan hade "ögonkontakt" med klassen. Ha, trodde dem ja. Vad de inte vet är att allas huvuden var suddiga när jag kollade på dem, så det var inga problem alls. På riktigt. Mitt synfält var ett enda stort sudd. Fast tydligen märktes inte det, tydligen upplevde de som bedömde att jag hade ögonkontakt. Av kommentatorsgruppen fick vi jättebra feedback också. "Ingen läste innantill, ni hade ögonkontakt, ni samspelade bra, det fanns en röd tråd, alla visste vad de skulle säga, ni verkade väl förberedda". Haha, så hade vi inte ens förberett oss tillsammans alls nästan, utan mer på varsitt håll. Imorse efter den första gruppen hade redovisat hade vi en halvtimmes rast, under vilken vi övade lite, lite tillsammans. Så det var ju bra kritik vi fick. We are natural born speakers. Eller iaf de andra tre, de skulle bara veta hur dåligt jag mådde. Tur att jag tydligen lyckades dölja det.
Förresten var det ju tillräckligt om vi höll på bara en halvtimme, men våran redovisning blev en av de längsta fast vi bara är fyra personer. En timme och två minuter närmare bestämt.
Om delkurs två, skrivet idag:
Igår började delkurs två, som först när jag läste om den i studiehandledningen verkade superläskig med flera djupa seminarium, två muntliga redovisningar och en hemtenta. Men det känns bra nu. Först var det en intressant föreläsning om socialpolitik och historiska perspektiv i socialt arbete, sen fick vi träffa den nya läraren och delas in i nya projektgrupper. Den nya läraren verkar vara bra, lagom slapp, men rätt flummig. Dessutom kan jag inte vara sjuk på ett endaste obligatoriskt moment, eftersom denna läraren vill att man gör kompletteringen i form av en muntlig framställning ENSAM inför HELA klassen. Lite skillnad mot skriftligt. Visst, jag klagar nu för jag har en komplettering och måste skriva 2-3 sidor, men det är ju rena barnleken jämfört med att komplettera muntligt. Faan heller att jag tänker missa en enda grej.
Sen är jag supernöjd med min nya projektgrupp. Dessvärre fick jag samma tema som förra gången, fattigdom/hemlöshet, men man kan aldrig fördjupa sig nog antar jag.
Idag är det föreläsning från 9-12, sen lunch och därefter är det gruppkonflikt för min del. Min gamla grupp fick lite rest på fallanalysen som vi måste fixa, så vi ska träffas, samtidigt som min nya grupp ska träffas och planera vårt nya arbete. Måste dock träffa den gamla gruppen först, och jag har redan berättat det för den nya, men det stör mig lite för jag vill vara med och planera ju. Jag vågar faktiskt komma till tals i den nya gruppen.
---
Skrivet nu: Jag hann träffa båda grupperna, btw. Ville bara tillägga det. Nu upplever jag nästan samma känsla av tillfredsställdhet som jag gjorde på folkhögskolan, längtar efter att få komma dit och lära mig saker och känna att jag är del i någonting. Det trodde jag verkligen inte i början av terminen.
Ja, just nu är jag positiv. Lämnade in tentan igår, jobbigt att behöva vänta tre veckor på hur det gick bara... Men jag är nästan övertygad om att jag får godkänt. Men man ska inte ropa hej osv... We'll see.
Om redovisningen av fältrapporten, skrivet 19:e mars:
Jag överlevde redovisningen inför resten av klassen och läraren, trettio personer. När det var min tur att redovisa tyckte jag mina ben började darra okontrollerat och hjärtat slog minst tvåhundra slag i minuten. Eller säg i sekunden. Men jag överlevde ju. På feedbacken efteråt berömde läraren mig. Jag läste inte innantill alls, jag kan inte det när jag redovisar, jag måste lära mig allt utantill. Tack och lov behöll min hjärna det fast allt bara är/var ett stort sudd. Fick beröm för att jag inte kollade ner i papprena utan hade "ögonkontakt" med klassen. Ha, trodde dem ja. Vad de inte vet är att allas huvuden var suddiga när jag kollade på dem, så det var inga problem alls. På riktigt. Mitt synfält var ett enda stort sudd. Fast tydligen märktes inte det, tydligen upplevde de som bedömde att jag hade ögonkontakt. Av kommentatorsgruppen fick vi jättebra feedback också. "Ingen läste innantill, ni hade ögonkontakt, ni samspelade bra, det fanns en röd tråd, alla visste vad de skulle säga, ni verkade väl förberedda". Haha, så hade vi inte ens förberett oss tillsammans alls nästan, utan mer på varsitt håll. Imorse efter den första gruppen hade redovisat hade vi en halvtimmes rast, under vilken vi övade lite, lite tillsammans. Så det var ju bra kritik vi fick. We are natural born speakers. Eller iaf de andra tre, de skulle bara veta hur dåligt jag mådde. Tur att jag tydligen lyckades dölja det.
Förresten var det ju tillräckligt om vi höll på bara en halvtimme, men våran redovisning blev en av de längsta fast vi bara är fyra personer. En timme och två minuter närmare bestämt.
Om delkurs två, skrivet idag:
Igår började delkurs två, som först när jag läste om den i studiehandledningen verkade superläskig med flera djupa seminarium, två muntliga redovisningar och en hemtenta. Men det känns bra nu. Först var det en intressant föreläsning om socialpolitik och historiska perspektiv i socialt arbete, sen fick vi träffa den nya läraren och delas in i nya projektgrupper. Den nya läraren verkar vara bra, lagom slapp, men rätt flummig. Dessutom kan jag inte vara sjuk på ett endaste obligatoriskt moment, eftersom denna läraren vill att man gör kompletteringen i form av en muntlig framställning ENSAM inför HELA klassen. Lite skillnad mot skriftligt. Visst, jag klagar nu för jag har en komplettering och måste skriva 2-3 sidor, men det är ju rena barnleken jämfört med att komplettera muntligt. Faan heller att jag tänker missa en enda grej.
Sen är jag supernöjd med min nya projektgrupp. Dessvärre fick jag samma tema som förra gången, fattigdom/hemlöshet, men man kan aldrig fördjupa sig nog antar jag.
Idag är det föreläsning från 9-12, sen lunch och därefter är det gruppkonflikt för min del. Min gamla grupp fick lite rest på fallanalysen som vi måste fixa, så vi ska träffas, samtidigt som min nya grupp ska träffas och planera vårt nya arbete. Måste dock träffa den gamla gruppen först, och jag har redan berättat det för den nya, men det stör mig lite för jag vill vara med och planera ju. Jag vågar faktiskt komma till tals i den nya gruppen.
---
Skrivet nu: Jag hann träffa båda grupperna, btw. Ville bara tillägga det. Nu upplever jag nästan samma känsla av tillfredsställdhet som jag gjorde på folkhögskolan, längtar efter att få komma dit och lära mig saker och känna att jag är del i någonting. Det trodde jag verkligen inte i början av terminen.
Ja, just nu är jag positiv. Lämnade in tentan igår, jobbigt att behöva vänta tre veckor på hur det gick bara... Men jag är nästan övertygad om att jag får godkänt. Men man ska inte ropa hej osv... We'll see.
