Matrix
Vet att jag inte uppdaterat på ett tag, och nu gör jag er besvikna för jag ska uppdatera mycket kort bara.
Vi har sett på filmen Matrix och idag ska vi ha seminarium om den. Haha. Har ingen lust, men den nya läraren vill ju som sagt var att man kompletterar muntligt inför resten av klassen så jag kan inte utebli.
Varför väcker filmen Matrix förresten så stort intresse bland akademiker? Det är ju bara en film.. Som man visserligen kan analysera sönder från alla möjliga perspektiv, men ändå - bara en film. På folkhögskolan när vi hade en vikare som läst teologi på universitetet fick vi också se och analysera filmfanskapet, så det är väl rätt vanligt antar jag.
Seminariumet pågår från 13-15, men jag ska snart åka in till universitetet, ska träffa min nya grupp en kort stund innan och så ska jag på egen hand läsa på lite inför seminariefrågorna.
All for now. Trevlig helg, själv har jag tredagarshelg till tisdag efter klockan 15!
Vi har sett på filmen Matrix och idag ska vi ha seminarium om den. Haha. Har ingen lust, men den nya läraren vill ju som sagt var att man kompletterar muntligt inför resten av klassen så jag kan inte utebli.
Varför väcker filmen Matrix förresten så stort intresse bland akademiker? Det är ju bara en film.. Som man visserligen kan analysera sönder från alla möjliga perspektiv, men ändå - bara en film. På folkhögskolan när vi hade en vikare som läst teologi på universitetet fick vi också se och analysera filmfanskapet, så det är väl rätt vanligt antar jag.
Seminariumet pågår från 13-15, men jag ska snart åka in till universitetet, ska träffa min nya grupp en kort stund innan och så ska jag på egen hand läsa på lite inför seminariefrågorna.
All for now. Trevlig helg, själv har jag tredagarshelg till tisdag efter klockan 15!
Delkurs två
Blogg.se har varit nere ett par dagar, så jag har inte kunnat uppdatera. Ni får hålla till godo med det jag skrivit om studierna i min vanliga dagbok.
Om redovisningen av fältrapporten, skrivet 19:e mars:
Jag överlevde redovisningen inför resten av klassen och läraren, trettio personer. När det var min tur att redovisa tyckte jag mina ben började darra okontrollerat och hjärtat slog minst tvåhundra slag i minuten. Eller säg i sekunden. Men jag överlevde ju. På feedbacken efteråt berömde läraren mig. Jag läste inte innantill alls, jag kan inte det när jag redovisar, jag måste lära mig allt utantill. Tack och lov behöll min hjärna det fast allt bara är/var ett stort sudd. Fick beröm för att jag inte kollade ner i papprena utan hade "ögonkontakt" med klassen. Ha, trodde dem ja. Vad de inte vet är att allas huvuden var suddiga när jag kollade på dem, så det var inga problem alls. På riktigt. Mitt synfält var ett enda stort sudd. Fast tydligen märktes inte det, tydligen upplevde de som bedömde att jag hade ögonkontakt. Av kommentatorsgruppen fick vi jättebra feedback också. "Ingen läste innantill, ni hade ögonkontakt, ni samspelade bra, det fanns en röd tråd, alla visste vad de skulle säga, ni verkade väl förberedda". Haha, så hade vi inte ens förberett oss tillsammans alls nästan, utan mer på varsitt håll. Imorse efter den första gruppen hade redovisat hade vi en halvtimmes rast, under vilken vi övade lite, lite tillsammans. Så det var ju bra kritik vi fick. We are natural born speakers. Eller iaf de andra tre, de skulle bara veta hur dåligt jag mådde. Tur att jag tydligen lyckades dölja det.
Förresten var det ju tillräckligt om vi höll på bara en halvtimme, men våran redovisning blev en av de längsta fast vi bara är fyra personer. En timme och två minuter närmare bestämt.
Om delkurs två, skrivet idag:
Igår började delkurs två, som först när jag läste om den i studiehandledningen verkade superläskig med flera djupa seminarium, två muntliga redovisningar och en hemtenta. Men det känns bra nu. Först var det en intressant föreläsning om socialpolitik och historiska perspektiv i socialt arbete, sen fick vi träffa den nya läraren och delas in i nya projektgrupper. Den nya läraren verkar vara bra, lagom slapp, men rätt flummig. Dessutom kan jag inte vara sjuk på ett endaste obligatoriskt moment, eftersom denna läraren vill att man gör kompletteringen i form av en muntlig framställning ENSAM inför HELA klassen. Lite skillnad mot skriftligt. Visst, jag klagar nu för jag har en komplettering och måste skriva 2-3 sidor, men det är ju rena barnleken jämfört med att komplettera muntligt. Faan heller att jag tänker missa en enda grej.
Sen är jag supernöjd med min nya projektgrupp. Dessvärre fick jag samma tema som förra gången, fattigdom/hemlöshet, men man kan aldrig fördjupa sig nog antar jag.
Idag är det föreläsning från 9-12, sen lunch och därefter är det gruppkonflikt för min del. Min gamla grupp fick lite rest på fallanalysen som vi måste fixa, så vi ska träffas, samtidigt som min nya grupp ska träffas och planera vårt nya arbete. Måste dock träffa den gamla gruppen först, och jag har redan berättat det för den nya, men det stör mig lite för jag vill vara med och planera ju. Jag vågar faktiskt komma till tals i den nya gruppen.
---
Skrivet nu: Jag hann träffa båda grupperna, btw. Ville bara tillägga det. Nu upplever jag nästan samma känsla av tillfredsställdhet som jag gjorde på folkhögskolan, längtar efter att få komma dit och lära mig saker och känna att jag är del i någonting. Det trodde jag verkligen inte i början av terminen.
Ja, just nu är jag positiv. Lämnade in tentan igår, jobbigt att behöva vänta tre veckor på hur det gick bara... Men jag är nästan övertygad om att jag får godkänt. Men man ska inte ropa hej osv... We'll see.
Om redovisningen av fältrapporten, skrivet 19:e mars:
Jag överlevde redovisningen inför resten av klassen och läraren, trettio personer. När det var min tur att redovisa tyckte jag mina ben började darra okontrollerat och hjärtat slog minst tvåhundra slag i minuten. Eller säg i sekunden. Men jag överlevde ju. På feedbacken efteråt berömde läraren mig. Jag läste inte innantill alls, jag kan inte det när jag redovisar, jag måste lära mig allt utantill. Tack och lov behöll min hjärna det fast allt bara är/var ett stort sudd. Fick beröm för att jag inte kollade ner i papprena utan hade "ögonkontakt" med klassen. Ha, trodde dem ja. Vad de inte vet är att allas huvuden var suddiga när jag kollade på dem, så det var inga problem alls. På riktigt. Mitt synfält var ett enda stort sudd. Fast tydligen märktes inte det, tydligen upplevde de som bedömde att jag hade ögonkontakt. Av kommentatorsgruppen fick vi jättebra feedback också. "Ingen läste innantill, ni hade ögonkontakt, ni samspelade bra, det fanns en röd tråd, alla visste vad de skulle säga, ni verkade väl förberedda". Haha, så hade vi inte ens förberett oss tillsammans alls nästan, utan mer på varsitt håll. Imorse efter den första gruppen hade redovisat hade vi en halvtimmes rast, under vilken vi övade lite, lite tillsammans. Så det var ju bra kritik vi fick. We are natural born speakers. Eller iaf de andra tre, de skulle bara veta hur dåligt jag mådde. Tur att jag tydligen lyckades dölja det.
Förresten var det ju tillräckligt om vi höll på bara en halvtimme, men våran redovisning blev en av de längsta fast vi bara är fyra personer. En timme och två minuter närmare bestämt.
Om delkurs två, skrivet idag:
Igår började delkurs två, som först när jag läste om den i studiehandledningen verkade superläskig med flera djupa seminarium, två muntliga redovisningar och en hemtenta. Men det känns bra nu. Först var det en intressant föreläsning om socialpolitik och historiska perspektiv i socialt arbete, sen fick vi träffa den nya läraren och delas in i nya projektgrupper. Den nya läraren verkar vara bra, lagom slapp, men rätt flummig. Dessutom kan jag inte vara sjuk på ett endaste obligatoriskt moment, eftersom denna läraren vill att man gör kompletteringen i form av en muntlig framställning ENSAM inför HELA klassen. Lite skillnad mot skriftligt. Visst, jag klagar nu för jag har en komplettering och måste skriva 2-3 sidor, men det är ju rena barnleken jämfört med att komplettera muntligt. Faan heller att jag tänker missa en enda grej.
Sen är jag supernöjd med min nya projektgrupp. Dessvärre fick jag samma tema som förra gången, fattigdom/hemlöshet, men man kan aldrig fördjupa sig nog antar jag.
Idag är det föreläsning från 9-12, sen lunch och därefter är det gruppkonflikt för min del. Min gamla grupp fick lite rest på fallanalysen som vi måste fixa, så vi ska träffas, samtidigt som min nya grupp ska träffas och planera vårt nya arbete. Måste dock träffa den gamla gruppen först, och jag har redan berättat det för den nya, men det stör mig lite för jag vill vara med och planera ju. Jag vågar faktiskt komma till tals i den nya gruppen.
---
Skrivet nu: Jag hann träffa båda grupperna, btw. Ville bara tillägga det. Nu upplever jag nästan samma känsla av tillfredsställdhet som jag gjorde på folkhögskolan, längtar efter att få komma dit och lära mig saker och känna att jag är del i någonting. Det trodde jag verkligen inte i början av terminen.
Ja, just nu är jag positiv. Lämnade in tentan igår, jobbigt att behöva vänta tre veckor på hur det gick bara... Men jag är nästan övertygad om att jag får godkänt. Men man ska inte ropa hej osv... We'll see.
Lov på uni?
Att man inte har några lov på universitetet är lite sanning med modifikation. I alla fall som det varit hittills. Tio dagars föreläsnings- och lektionsfritt är det just nu, vi har "bara" hemtentan att skriva på, men ärligt talat, vem ägnar sig åt den så många dagar? Inte jag i alla fall. Jag var bra flitig med den i helgen, men nu har det tyvärr blivit lite sämre ett par dagar. Imorgon ska jag dock åka in och få den klar, så kan jag vara ledig i helgen också. Med gott samvete. (I nuläget är ungefär halva färdigskriven).
Det är heller inte alldeles ovanligt, på tal om lov, att man kan ta sig både tre- och fyradagars helger. Man blev ju alldeles vettskrämd när de i början sa att man inte har lov alls och att man skulle bli tvungen att plugga åtta timmar om dagen för att ens hinna med. I kursvärderingen som vi gjorde förra onsdagen fick man fylla i hur många timmar i veckan man hittills ägnat åt studier. Jag tog 20 timmar. Det, för att det var lite närmare sanningen än 10, men ändå inte helt sant. Och det hade ju verkligen inte blivit ens 20 timmar om det inte hade varit så mycket gruppande. Tycker dock att jag borde plugga lite mer, läsa lite mer. Ska bli bättre på delkurs två, som börjar på måndag.
Behöver köpa tre böcker och ett artikelkompendium innan nästa payday. Tur att jag fyllt år. =P Har dock raggat upp en som kan sälja åtminstone en av de böckerna begagnat, kanske två. Det sparar jag lite på.
Hepp, jag ville bara uppdatera lite fast det inte hänt så mycket nytt under solen. Ska skriva mer detaljerat om redovisningen sen, men först måste jag få klart hemtentan. Imorgon blir en svettig dag, men sen kan jag ju pusta ut.
Det är heller inte alldeles ovanligt, på tal om lov, att man kan ta sig både tre- och fyradagars helger. Man blev ju alldeles vettskrämd när de i början sa att man inte har lov alls och att man skulle bli tvungen att plugga åtta timmar om dagen för att ens hinna med. I kursvärderingen som vi gjorde förra onsdagen fick man fylla i hur många timmar i veckan man hittills ägnat åt studier. Jag tog 20 timmar. Det, för att det var lite närmare sanningen än 10, men ändå inte helt sant. Och det hade ju verkligen inte blivit ens 20 timmar om det inte hade varit så mycket gruppande. Tycker dock att jag borde plugga lite mer, läsa lite mer. Ska bli bättre på delkurs två, som börjar på måndag.
Behöver köpa tre böcker och ett artikelkompendium innan nästa payday. Tur att jag fyllt år. =P Har dock raggat upp en som kan sälja åtminstone en av de böckerna begagnat, kanske två. Det sparar jag lite på.
Hepp, jag ville bara uppdatera lite fast det inte hänt så mycket nytt under solen. Ska skriva mer detaljerat om redovisningen sen, men först måste jag få klart hemtentan. Imorgon blir en svettig dag, men sen kan jag ju pusta ut.
Redovisning
Tydligen går det inte att klistra in det jag skrev om redovisningen i min vanliga dagbok på helgon, så himla störande.
Jag är lite stressad just nu, så jag får väl skriva om den en annan dag, men som synes överlevde jag åtminstone.
Jag överlevde en redovisning inför 30 personer med bravur! Jag fick till och med beröm. Nytt självförtroende. MEN, jag skriver mer detaljerat om det en annan gång, som sagt var.
Nästa stressmoment har redan kommit, igår fick vi hemtentan. Behöver inte åka till universitetet mer förrän 31:a mars, så om man lägger på ett kol med tentan kan man ju ta sig lite påsklov. Vi får se vad jag kan åstadkomma i helgen. Idag och imorgon är jag iaf helt ledig, ska åka bort en liten sväng och sedan hem till föräldrarna imorgon kväll för att käka påskmat, men jag får plugga på tentan där också.
Fyllt år har jag hunnit göra också, säg grattis i efterskott. :P Nu är jag 22, kommer vara 25 när jag är nyexaminerad, det är ju inte en jättehög ålder. För ja, nu tror jag nästan helt för första gången att jag kommer genomföra hela utbildningen. Bra va?
Jag är lite stressad just nu, så jag får väl skriva om den en annan dag, men som synes överlevde jag åtminstone.
Jag överlevde en redovisning inför 30 personer med bravur! Jag fick till och med beröm. Nytt självförtroende. MEN, jag skriver mer detaljerat om det en annan gång, som sagt var.
Nästa stressmoment har redan kommit, igår fick vi hemtentan. Behöver inte åka till universitetet mer förrän 31:a mars, så om man lägger på ett kol med tentan kan man ju ta sig lite påsklov. Vi får se vad jag kan åstadkomma i helgen. Idag och imorgon är jag iaf helt ledig, ska åka bort en liten sväng och sedan hem till föräldrarna imorgon kväll för att käka påskmat, men jag får plugga på tentan där också.
Fyllt år har jag hunnit göra också, säg grattis i efterskott. :P Nu är jag 22, kommer vara 25 när jag är nyexaminerad, det är ju inte en jättehög ålder. För ja, nu tror jag nästan helt för första gången att jag kommer genomföra hela utbildningen. Bra va?
Helg
Yes, nu är det helg! Iaf för mig och mina gruppmedlemmar, eftersom vi är klara. Idag träffades vi bara någon timme och bestämde vem som ska redovisa vad. Himla skönt. Inget mer som behöver göras förrän på tisdag, så det blir långhelg för min del. Förvisso måste jag ju träna på redovisningen och det skadar ju inte att läsa lite extra, men jag tycker jag varit så duktig på sista tiden att jag förtjänar att vara ledig åtminstone tills söndag. På måndag har jag planerat att åka in till universitetet igen och lära mig det jag ska prata om. Fast våran redovisning är inte förrän på onsdag. På tisdag ska vi lyssna på tre andra grupper och utvärdera en av grupperna. Lite försmak på opponering som kommer senare in i utbildningen. Kallas dock bara "kamratbedömning" nu. Så jävla skönt att det inte blir blodigt allvar på en gång, och att man inte blir bedömd som individ utan i grupp. Lite snälla är de ju trots allt. Fast handledningen har varit rätt usel. Är lika med nästan obefintlig. Det har för det mesta känts som om man famlat i blindo. Tur att vi är så smarta allihopa att vi kommit på hur vi ska göra på egen hand. :P
Har lånat en grundbok om feminism på universitetsbiblioteket idag också som jag tänkte ta mig igenom i helgen. För min egen skull alltså, för att jag är intresserad och vill lära mig mer. Det skadar verkligen inte heller utbildningsmässigt, det är ju rätt mycket om genus i kurslitteraturen.
Liten update
Oj, nu börjar pressen på att uppdatera här bli stor då jag fått påtryckningar från flera håll. Antal besökare har gått upp också, jag undrar vilka ni är som kikar in här dagligen? Hmmm...
Ja, det var ju ett tag sedan jag skrev så det känns lite övermäktigt att ta upp allt som hänt sen sist. Jag fortsätter att vara duktig och åker in dagligen till universitetet. Iofs har det varit ett måste den senaste veckan, då vårat grupparbete om fältrapport ska vara klart snart. Har suttit i skolan tills eftermiddagen varje dag. Segt, men det har lönat sig. Idag blev vi klara! Och jag måste säga att jag har bidragit en massa på detta arbete. Har minst gjort min del. Har ännu inte hört något mer om kursen för social osäkerhet, men som det ser ut nu kanske den inte behövs. Det har lossnat. (Fast om kursen startar tänker jag iaf delta, skulle inte kalla mig socialt säker ännu direkt).
Imorgon ska vi träffas och komma överens om hur vi ska lägga upp redovisningen, vem som ska redovisa vad. Eftersom våran redovisning ska vara en halvtimme lång och vi är fyra medlemmar i gruppen så borde varje person prata i 7,5 minuter har jag räknat ut (fast jag är långt ifrån ett matematiskt geni och njuter varje gång jag tänker på att jag aldrig mer i mitt liv behöver läsa matte). Det låter inte länge, men det är ju fan en halv evighet när man väl står där... Hoppas vi inte delar upp det så, att varje person pratar sin del och sen är det klart, utan att man varvar lite mer liksom.
Orkar inte skriva mer nu, det är fan utmattande att sitta i skolan och koncentrera sig och vara produktiv hela dagarna. Fast faan vad jag lärt mig mycket genom detta arbete, när man letar förankringar i litteraturen lär man sig så otroligt mycket mer än om man bara ska läsa det och det kapitlet. Anser jag iaf. I arbetena på universitetet får man (haha) inte skriva "man". "Vilken man, vem är man?" är en fråga som läsaren då ställer sig, tydligen.
En parentes som inte har med studierna att göra är att jag och sambon skaffat katt. Det hör inte hemma i den här bloggen, jag vet, men jag vill iaf berätta det! Hon är jättesöt, Skrållan, snart två år.
Så, färdigskrivet om både icke- och studierelaterade saker.
Ja, det var ju ett tag sedan jag skrev så det känns lite övermäktigt att ta upp allt som hänt sen sist. Jag fortsätter att vara duktig och åker in dagligen till universitetet. Iofs har det varit ett måste den senaste veckan, då vårat grupparbete om fältrapport ska vara klart snart. Har suttit i skolan tills eftermiddagen varje dag. Segt, men det har lönat sig. Idag blev vi klara! Och jag måste säga att jag har bidragit en massa på detta arbete. Har minst gjort min del. Har ännu inte hört något mer om kursen för social osäkerhet, men som det ser ut nu kanske den inte behövs. Det har lossnat. (Fast om kursen startar tänker jag iaf delta, skulle inte kalla mig socialt säker ännu direkt).
Imorgon ska vi träffas och komma överens om hur vi ska lägga upp redovisningen, vem som ska redovisa vad. Eftersom våran redovisning ska vara en halvtimme lång och vi är fyra medlemmar i gruppen så borde varje person prata i 7,5 minuter har jag räknat ut (fast jag är långt ifrån ett matematiskt geni och njuter varje gång jag tänker på att jag aldrig mer i mitt liv behöver läsa matte). Det låter inte länge, men det är ju fan en halv evighet när man väl står där... Hoppas vi inte delar upp det så, att varje person pratar sin del och sen är det klart, utan att man varvar lite mer liksom.
Orkar inte skriva mer nu, det är fan utmattande att sitta i skolan och koncentrera sig och vara produktiv hela dagarna. Fast faan vad jag lärt mig mycket genom detta arbete, när man letar förankringar i litteraturen lär man sig så otroligt mycket mer än om man bara ska läsa det och det kapitlet. Anser jag iaf. I arbetena på universitetet får man (haha) inte skriva "man". "Vilken man, vem är man?" är en fråga som läsaren då ställer sig, tydligen.
En parentes som inte har med studierna att göra är att jag och sambon skaffat katt. Det hör inte hemma i den här bloggen, jag vet, men jag vill iaf berätta det! Hon är jättesöt, Skrållan, snart två år.
Så, färdigskrivet om både icke- och studierelaterade saker.
Fältrapport
Idag har våran grupp varit på skuld- och budgetrådgivningen och inlett våran fältrapport med en intervju. Sedan hade vi handledning med läraren. Mer om det någon annan dag, är inte på skrivhumör nu, men jag tänkte bara uppdatera så att ni få som troget läser denna blogg vet att jag fortfarande kämpar på.
Har även anmält mig till en kurs som studenthälsan håller; "Att hantera blyghet och social osäkerhet". Tror att den kan vara jävligt bra för mig. Den börjar när de fått in tillräckligt många anmälningar (6-8), hoppas de får det snart, hoppas de får in det överhuvudtaget så att kursen drar igång. Fast det har blivit bättre, jag har "outat" mig och nu när de andra i min projektgrupp vet om att jag är socialt osäker så känns det lättare och jag gör framsteg, både i grupparbetet och på seminariumen. I fredags när vi redovisade fallanalysen gick det riktigt bra (i mina mått mätt - inte i den mest pratglada och sociala människans mått). Det var dock bara i tvärgrupper. När vi är klara med fältrapporten ska vi redovisa för hela klassen, i minst en halvtimme. Egentligen 45 minuter, men vi är bara fyra stycken i "min" grupp, och de flesta andra är sex, så vi fick liiite dispens.
Nu när jag väl är igång med skrivandet så inföll sig visst lusten ändå. Det var intressant på skuld- och budgetrådgivningen, lät som ett positivt yrke ändå. De ser ju resultat, de hjälper folk rent konkret och socionomen vi intervjuade sa att det var det enda yrket hon jobbat med inom socialt arbete där hon fått blommor av klienterna. :P Dock klagade hon på lönen. Men det är väl så, socionomer får skitlöner. Vi har inte direkt fått någon positiv bild av socionomyrket this far... "Det är otacksamt, det är slitigt, det är tungt, det är kassa löner"... Meeen man får ju hjälpa folk då och då också, någon blir kanske bättre.. Och så är det ju bra att vi får reda på vad vi ger oss in i redan i början av utbildningen istället för att det ska komma som en chock när man står där och är nyexaminerad och ska ge sig i kast med sitt första jobb.
Jösses vad trött jag är. Förra veckan höll jag mitt löfte och var inne på universitetet varje dag, och så blir det även denna vecka. Mest för att vi har gruppträff eller föreläsningar precis varje dag, hehe. Men måste ändå åka in före eller stanna kvar efter och läsa lite i någon tyst läsesal. I slutet av veckan har vi forumspel som jag inte riktigt vet vad det innebär, men jag fasar för det i alla fall. Usch och blä för improviserade teaterliknande grejer. Fast det fixar jag. Visst?
Har även anmält mig till en kurs som studenthälsan håller; "Att hantera blyghet och social osäkerhet". Tror att den kan vara jävligt bra för mig. Den börjar när de fått in tillräckligt många anmälningar (6-8), hoppas de får det snart, hoppas de får in det överhuvudtaget så att kursen drar igång. Fast det har blivit bättre, jag har "outat" mig och nu när de andra i min projektgrupp vet om att jag är socialt osäker så känns det lättare och jag gör framsteg, både i grupparbetet och på seminariumen. I fredags när vi redovisade fallanalysen gick det riktigt bra (i mina mått mätt - inte i den mest pratglada och sociala människans mått). Det var dock bara i tvärgrupper. När vi är klara med fältrapporten ska vi redovisa för hela klassen, i minst en halvtimme. Egentligen 45 minuter, men vi är bara fyra stycken i "min" grupp, och de flesta andra är sex, så vi fick liiite dispens.
Nu när jag väl är igång med skrivandet så inföll sig visst lusten ändå. Det var intressant på skuld- och budgetrådgivningen, lät som ett positivt yrke ändå. De ser ju resultat, de hjälper folk rent konkret och socionomen vi intervjuade sa att det var det enda yrket hon jobbat med inom socialt arbete där hon fått blommor av klienterna. :P Dock klagade hon på lönen. Men det är väl så, socionomer får skitlöner. Vi har inte direkt fått någon positiv bild av socionomyrket this far... "Det är otacksamt, det är slitigt, det är tungt, det är kassa löner"... Meeen man får ju hjälpa folk då och då också, någon blir kanske bättre.. Och så är det ju bra att vi får reda på vad vi ger oss in i redan i början av utbildningen istället för att det ska komma som en chock när man står där och är nyexaminerad och ska ge sig i kast med sitt första jobb.
Jösses vad trött jag är. Förra veckan höll jag mitt löfte och var inne på universitetet varje dag, och så blir det även denna vecka. Mest för att vi har gruppträff eller föreläsningar precis varje dag, hehe. Men måste ändå åka in före eller stanna kvar efter och läsa lite i någon tyst läsesal. I slutet av veckan har vi forumspel som jag inte riktigt vet vad det innebär, men jag fasar för det i alla fall. Usch och blä för improviserade teaterliknande grejer. Fast det fixar jag. Visst?
Godkänd.. och bortgjord?
Gårdagens seminarium gick inte lysande för min del, som vanligt, och jag var övertygad om att jag skulle bli underkänd. Så jag mejlade min lärare idag och frågade vad för slags komplettering jag skulle få göra. Sättet jag formulerade mejlet på gav inget som helst utrymme till andra uppfattningar om att jag skulle få underkänt. I alla fall svarade hon och jag läste nyss, och jag hade inte alls fått underkänt, varken igår eller på det första seminariumet vi hade för några veckor sedan. Det var ju bra. Men jag kan inte låta bli att känna mig väldigt bortgjord. Skickade ett mejl till nu och frågade om mitt godkänt skulle få stå kvar fast jag själv ansåg att jag förtjänade ett underkänt. Hoppas hon säger ja. Och jag MÅSTE MÅSTE MÅSTE skaffa bättre självförtroende NU! Så jag slipper sånt här i framtiden.
Imorgon är det komplettering på samtalsövningen jag missade, och på pappret man fick stod det att jag även skulle vara med på den andra övningen, som jag redan gjort en gång. Det ledde givetvis också till att jag fick dåligt självförtroende och trodde jag blev underkänd på den också, och att det var anledningen till att jag skulle göra om den. Det frågade jag också om i mejlet och hon svarade att det bara blivit en miss, och att jag inte behöver göra den igen om jag gjort den. Funderar dock ändå på att vara med igen, jag behöver all muntlig övning jag kan få.
Idag träffades vi i gruppen och det gick skitbra idag, för min del. Vi ska börja med fältrapport nu och ska ut och göra två intervjuer med socionomer. Idag satt vi 1½ h och formulerade frågorna. Jag kom faktiskt på en del skitbra frågor! OCH jag sa dem till de andra, hehe. Var även mer delaktig i pratet som inte har med studierna att göra. Efter idag känns det mycket lättare, på alla fronter. Jag har fått mer självförtroende och jag hyser förhoppningar om att min sociala osäkerhet KOMMER att släppa med tiden och att jag kommer klara av den här utbildningen trots allt.
Yeah!
Imorgon är det komplettering på samtalsövningen jag missade, och på pappret man fick stod det att jag även skulle vara med på den andra övningen, som jag redan gjort en gång. Det ledde givetvis också till att jag fick dåligt självförtroende och trodde jag blev underkänd på den också, och att det var anledningen till att jag skulle göra om den. Det frågade jag också om i mejlet och hon svarade att det bara blivit en miss, och att jag inte behöver göra den igen om jag gjort den. Funderar dock ändå på att vara med igen, jag behöver all muntlig övning jag kan få.
Idag träffades vi i gruppen och det gick skitbra idag, för min del. Vi ska börja med fältrapport nu och ska ut och göra två intervjuer med socionomer. Idag satt vi 1½ h och formulerade frågorna. Jag kom faktiskt på en del skitbra frågor! OCH jag sa dem till de andra, hehe. Var även mer delaktig i pratet som inte har med studierna att göra. Efter idag känns det mycket lättare, på alla fronter. Jag har fått mer självförtroende och jag hyser förhoppningar om att min sociala osäkerhet KOMMER att släppa med tiden och att jag kommer klara av den här utbildningen trots allt.
Yeah!
Gruppa
Föreläsningen som jag skrev om sist blev inställd i sista sekunden (suck) och vi satte oss och gruppade i två timmar då istället. Gick jävligt trögt, men vi kom iaf igång. I tisdags satt vi hela dagen också, och det gick rätt trögt då med, men vi kom åtminstone framåt. I onsdags flöt det på jättebra. Jag är dock dålig på att gruppa, jag törs inte riktigt säga alla mina åsikter och förslag, utan väntar på att de andra ska framföra det de har att säga och så dumförklarar jag mig själv och tycker att det jag har att säga ändå suger. Som sagt var, jag måste lära mig att ta för mig och helst fixa lite mer självförtroende. Helst omgående.
Idag har jag varit inne på universitetsbiblioteket och läst som en galning. Imorgon är det föreläsning, genomgång om hur man skriver PM och fältrapport och sedan, ve och fasa... seminarium i tre timmar. Jävla seminarium. Jag tror dessutom att det är en deleximanation det också. Imorgon blir ingen rolig dag, det är schemalagt från 10-17 men jag måste åka in så jag är där vid kvart över åtta. Vi har som sagt var haft en massa, massa litteratur att läsa inför seminariumet men man ska också ha skrivit diskussionsfrågor på ett antal kapitel. Jag har ett kapitel kvar att skriva fråga på, ska läsa det imorgon innan föreläsningen klockan tio. Här kommer det dåliga självförtroendet in igen... "Mina frågor är säkert dåliga, det är nog inte såhär man ska göra" osv.
Men man kan ju inte redan från början veta exakt hur man ska gå tillväga och vad lärarna på universitetet vill ha för slags material. En-två terminers adjustment, säger de som vet. Hoppas det bara tar en. Orkar inte gå runt och känna mig helt LOST mer än denna terminen också. Fast nu vet jag att jag inte är den enda som känner så, jag har hört av kursare att de också tycker man fått för lite kött på benen och att en del uppgifter känts helt omöjliga. Skönt att veta att jag inte är ensam, även om jag tycker att alla andra är bättre att dölja det än jag är.
I alla fall har jag återigen bestämt mig för att lägga i en högre växel och den här gången ska jag hålla det. Jag har idag investerat i ett busskort som kommer göra att jag känner mig tvungen att åka in till universitetet alla dagar i veckan, eftersom det annars skulle ha blivit billigare att ta mig dit med rabattkort under en månad.
Fast det var rätt okej idag ändå, att sitta på biblioteket hela dagen och läsa. Jag kan koncentrera mig så mycket bättre när det inte finns så många distraktionsmoment (tv, soffa, säng, sambo, mat, dator osv) och om jag kan koncentrera mig så upptäcker jag att det jag läser faktiskt är intressant.
Nu orkar jag inte skriva mer här, ska snart gå och duscha och sedan lägga mig i sängen och läsa lite i en bok så jag är extra påläst inför morgondagens seminarium och jag HOPPAS att jag får mod nog att våga delta aktivt i diskussionerna så jag inte blir underkänd och får komplettera.
Följande är från min vanliga dagbok (20/2):
"Förresten börjar det bli en aning lättare, en aning, att läsa kurslitteraturen och det onödigt komplicerade akademiska språket. Fattar något mer. Och jag HAR ju lärt mig saker trots att jag för det mesta känner mig helt dum. Men för bara några veckor sen hade jag ingen aning om vad skillnaden på en metod och teori var, eller kunde redogöra för vad t.ex. rollteori, systemteori eller kommunikationsteori innebär. Jag lär mig! Sakta men säkert. (Med betoning på sakta)."
Etniska perspektiv på socialt arbete
För att inte göra L besviken över att jag inte skrivit något nytt och efter uppmaningar att det är dags att uppdatera bloggen från C, så here goes.
I tisdags var jag magsjuk och missade således en föreläsning (dock ingen förlust enligt en kursare, föreläsaren hade pratat på i 180 och man uppfattade inte hälften) och samtalsövningarna då. Mådde illa hela morgonen men tapper som jag är (eller egentligen för att jag inte ville få kompletteringar på halsen) gick jag iväg iaf. Spydde i en buske två gånger bara några hundra meter från lägenheten, men lät inte det heller hindra mig utan kämpade mig vidare till tåget och in till Örebro Resecentrum. Där tog det dock stopp, jag fick kapitulera och åka hem, vilket var tur, för jag spydde på tåget hem. Hade jag tagit buss 14 mot universitetet hade jag spytt på den istället, vilket hade varit mer illa eftersom tåg åtminstone har en toalett.
Nåja, nu ska jag inte haka upp mig på oväsentligheter. Har en komplettering nu då, suck.
I torsdags kom jag iaf iväg, till föreläsning om systemteorier och socialpsykologi. Därefter var det samtalsövningar. De gick ut på att vi skulle rollspela en familj och socialarbetare. Vi skulle vara i våra projektgrupper, men vi är ju bara fyra i min grupp och en var inte där så vi var bara tre. Blev lite problematiskt eftersom man skulle rollspela två från en familj, två socialarbetare och minst en observatör. Fick "låna" en person från en annan grupp. Det var rätt roligt men blev lite flamsigt och det gick rätt dåligt för mig eftersom jag.. suger på att rollspela och improvisera? När läraren satt i våran grupp fick jag dessutom inte en syl i vädret, då jag spelade socialarbetare tillsammans med en till. Han snodde alla bra frågor och jag hann inte. Jag måste lära mig att ta för mig!
Idag är det först klassråd klockan elva och sedan föreläsning om Etniska perspektiv på socialt arbete.
Imorgon ska vi träffas i projektgruppen och ta itu med fallanalysen. På onsdag också. Känner mig rätt stressad över det, men om vi sitter hela dagen imorgon borde vi väl åtminstone komma en bit på vägen? Redovisningen är nästa fredag. Så har vi ett seminarium nästa vecka också.
Det får räcka, hoppas ni blir nöjda. Ska gå och klä på mig och sådant nu.
I tisdags var jag magsjuk och missade således en föreläsning (dock ingen förlust enligt en kursare, föreläsaren hade pratat på i 180 och man uppfattade inte hälften) och samtalsövningarna då. Mådde illa hela morgonen men tapper som jag är (eller egentligen för att jag inte ville få kompletteringar på halsen) gick jag iväg iaf. Spydde i en buske två gånger bara några hundra meter från lägenheten, men lät inte det heller hindra mig utan kämpade mig vidare till tåget och in till Örebro Resecentrum. Där tog det dock stopp, jag fick kapitulera och åka hem, vilket var tur, för jag spydde på tåget hem. Hade jag tagit buss 14 mot universitetet hade jag spytt på den istället, vilket hade varit mer illa eftersom tåg åtminstone har en toalett.
Nåja, nu ska jag inte haka upp mig på oväsentligheter. Har en komplettering nu då, suck.
I torsdags kom jag iaf iväg, till föreläsning om systemteorier och socialpsykologi. Därefter var det samtalsövningar. De gick ut på att vi skulle rollspela en familj och socialarbetare. Vi skulle vara i våra projektgrupper, men vi är ju bara fyra i min grupp och en var inte där så vi var bara tre. Blev lite problematiskt eftersom man skulle rollspela två från en familj, två socialarbetare och minst en observatör. Fick "låna" en person från en annan grupp. Det var rätt roligt men blev lite flamsigt och det gick rätt dåligt för mig eftersom jag.. suger på att rollspela och improvisera? När läraren satt i våran grupp fick jag dessutom inte en syl i vädret, då jag spelade socialarbetare tillsammans med en till. Han snodde alla bra frågor och jag hann inte. Jag måste lära mig att ta för mig!
Idag är det först klassråd klockan elva och sedan föreläsning om Etniska perspektiv på socialt arbete.
Imorgon ska vi träffas i projektgruppen och ta itu med fallanalysen. På onsdag också. Känner mig rätt stressad över det, men om vi sitter hela dagen imorgon borde vi väl åtminstone komma en bit på vägen? Redovisningen är nästa fredag. Så har vi ett seminarium nästa vecka också.
Det får räcka, hoppas ni blir nöjda. Ska gå och klä på mig och sådant nu.
"Kloka tankar"
Förresten glömde jag ju skriva nyss att vi fick tillbaka en hemuppgift igår. Läraren hade skrivit "Du har många kloka tankar och gör bra reflektioner, Malin. Behåll dem!".
Det peppade mig också. :D
Det peppade mig också. :D
Payne [Pain]
Det blir inget tidigt avbrott. Igår mådde jag piss när jag åkte in till universitetet för projektgrupparbetets redovisning i tvärgrupperna och när en kursare frågade "Hur är det?" så råkade jag visst glömma normen att när en rätt okänd människa ställer den frågan så förväntas man svara "Bra, själv?" eller liknande. Utan istället fick den stackars arma människan lyssna på mina klagomål och tvivel osv. (Jag bad såklart om ursäkt rätt fort och förklarade att jag var ur balans och att jag inte brukar häva ur mig mina problem inför nästan okända personer, men hon sa att det var lugnt och erbjöd sig att lyssna och så stöttade hon mig, så jag känner mig inte sådär jättebortgjord. Förresten heter hon samma sak som "min vapendragare" som är kvar i Motala. (Ja, du läser detta, så var tänk nu inte "Är det mig hon menar?" för jag menar dig!) Alla som heter det namnet på fyra bokstäver är visst underbara människor :D).
Att jag inte gör ett tidigt avbrott delvis på att denna underbara kursare ställde upp och hjälpte mig se saker ur en annan synvinkel, men också för att jag vet ju att jag vill och klarar det här. Jag har mina ups and downs bara. Hade förresten jätteont i magen inför redovisningen, som jag inte trodde skulle vara särskilt blodig eller allvarlig, och det var den inte heller. Men en del hade gjort stödkort och grejer. Jag överlevde iaf. Det var en delexamination. Jag betvivlar att jag får VG att döma av min rätt dåliga redovisning (starkt betvivlar jag det, hahaha), men att jag var DÄR (alla var inte det) och att jag på ett eller annat vis fick ur mig det vi kommit fram till i projektgruppen inför de andra borde väl göra så att jag får G åtminstone?
Jag blev lättad när det var klart. Redovisningen pågick från 13.15-15.00 ungefär, sedan berättade läraren lite om nästa uppgift. Och så sa hon även "Nu är moment 1 slut, nu börjar vi på moment 2" och då kände jag verkligen, jag ska stanna kvar, har jag redan tagit mig igenom det första momentet så kan jag ta mig igenom nästa också.
Har även bestämt mig för att läsa mer än jag gjort hittills. Åtta timmar om dagen ska man läsa eftersom heltidsstudier på universitet ju likställs med heltidsarbete. Det har jag inte gjort. So what om det inte tar åtta timmar att läsa den litteratur man ska ha läst, jag får väl läsa den två eller tre gånger då? Så fastnar det ju desto mer också. Okej, jag kommer nog inte att läsa åtta timmar om dagen, men jag kommer läsa betydligt mer än jag gjort this far iaf.
Ska försöka få in lite rutin i det hela också, så känns det nog inte lika jobbigt. Typ ha bestämda tider då jag ska läsa. Ska även försöka uppdatera här oftare, för jag vet att jag har folk som är intresserade av att läsa. Förresten rekommenderar de till och med en att föra studiedagbok så att man själv ska kunna gå tillbaka och läsa hur det var innan och hur man utvecklats osv.
Yesbox, nu känns allt bättre. (Just idag, vem vet nästa vecka, hehe?). Moment 1 avklarat, moment 2 på G. Det är 3 moment denna termin. Det första momentet gick ju relativt smärtfritt att ta sig igenom after all.
Nu när första grupprojektet är avslutat (våran grupp gjorde ett arbete om fattigdom och socionomer i det yrkesfältet) ska vi börja med en fallbeskrivning. Verkar sjukt svårt, men intressant.
En bok som man använder mycket på socionomprogrammet är boken "Moderna teoribildningar inom socialt arbete" av Malcolm Payne. Det blev ramaskri på universitetet redan första veckan då det annonserades att boken var slut på förlaget eftersom det ska komma en ny upplaga i maj, och att boken var slut överallt. Man behöver verkligen den boken, redan nu. Så först uppmanades vi att ta kontakt med de socionomstudenter som började i höstas, för att fråga om de var villiga att sälja sina. Några som hade kompisar som läste termin 2 eller mer, sa att detta skulle bli svårt, då Payne är som en bibel för socionomstudenter, och en bok som man verkligen vill behålla hela livet. Så då kom förslaget upp att universitetet kunde få tillstånd att kopiera de kapitel som man behöver läsa denna termin, och att de som inte fått tag i boken kunde få köpa det som ett kompendium. Jag anmälde att jag ville det. Igår meddelades det att det inte gick, eftersom det var för få som ville få kopierat skulle det bli för dyrt för universitetet att kopiera, så vi var on our own igen. Då sa någon att boken fanns kvar i Akademibokhandeln på Campus. Jag ringde och frågade och så var fallet. Doh! "Slut överallt, går inte att få tag på" och så finns den hela tiden i bokhandeln. Dock vet jag inte hur många som finns kvar, men det är nog fler än jag som blivit lurade att tro att den inte finns där pga all uppståndelse redan första veckan. Iaf så bokade jag mitt exemplar och var där och hämtade den idag. Gött.
Nu ska det bara läsas tre kapitel i den också innan tisdag, och fem kapitel till i andra böcker. På tisdag ska vi ha samtalsövningar utifrån olika psykosociala teorier. Det blir nog intressant. (Jag är inte alltför oroad över den muntliga biten, intresset väger upp det).
Och nuuu har jag skrivit alldeles för mycket och säkert osammanhängande och ointressant, så jag skriver mer en annan dag. Dock relativt snart, not to worry, hihi.
Tack för era peppande kommentarer på förra inlägget, de värmde! Fortsätt gärna peppa mig, jag behöver det :P
Att jag inte gör ett tidigt avbrott delvis på att denna underbara kursare ställde upp och hjälpte mig se saker ur en annan synvinkel, men också för att jag vet ju att jag vill och klarar det här. Jag har mina ups and downs bara. Hade förresten jätteont i magen inför redovisningen, som jag inte trodde skulle vara särskilt blodig eller allvarlig, och det var den inte heller. Men en del hade gjort stödkort och grejer. Jag överlevde iaf. Det var en delexamination. Jag betvivlar att jag får VG att döma av min rätt dåliga redovisning (starkt betvivlar jag det, hahaha), men att jag var DÄR (alla var inte det) och att jag på ett eller annat vis fick ur mig det vi kommit fram till i projektgruppen inför de andra borde väl göra så att jag får G åtminstone?
Jag blev lättad när det var klart. Redovisningen pågick från 13.15-15.00 ungefär, sedan berättade läraren lite om nästa uppgift. Och så sa hon även "Nu är moment 1 slut, nu börjar vi på moment 2" och då kände jag verkligen, jag ska stanna kvar, har jag redan tagit mig igenom det första momentet så kan jag ta mig igenom nästa också.
Har även bestämt mig för att läsa mer än jag gjort hittills. Åtta timmar om dagen ska man läsa eftersom heltidsstudier på universitet ju likställs med heltidsarbete. Det har jag inte gjort. So what om det inte tar åtta timmar att läsa den litteratur man ska ha läst, jag får väl läsa den två eller tre gånger då? Så fastnar det ju desto mer också. Okej, jag kommer nog inte att läsa åtta timmar om dagen, men jag kommer läsa betydligt mer än jag gjort this far iaf.
Ska försöka få in lite rutin i det hela också, så känns det nog inte lika jobbigt. Typ ha bestämda tider då jag ska läsa. Ska även försöka uppdatera här oftare, för jag vet att jag har folk som är intresserade av att läsa. Förresten rekommenderar de till och med en att föra studiedagbok så att man själv ska kunna gå tillbaka och läsa hur det var innan och hur man utvecklats osv.
Yesbox, nu känns allt bättre. (Just idag, vem vet nästa vecka, hehe?). Moment 1 avklarat, moment 2 på G. Det är 3 moment denna termin. Det första momentet gick ju relativt smärtfritt att ta sig igenom after all.
Nu när första grupprojektet är avslutat (våran grupp gjorde ett arbete om fattigdom och socionomer i det yrkesfältet) ska vi börja med en fallbeskrivning. Verkar sjukt svårt, men intressant.
En bok som man använder mycket på socionomprogrammet är boken "Moderna teoribildningar inom socialt arbete" av Malcolm Payne. Det blev ramaskri på universitetet redan första veckan då det annonserades att boken var slut på förlaget eftersom det ska komma en ny upplaga i maj, och att boken var slut överallt. Man behöver verkligen den boken, redan nu. Så först uppmanades vi att ta kontakt med de socionomstudenter som började i höstas, för att fråga om de var villiga att sälja sina. Några som hade kompisar som läste termin 2 eller mer, sa att detta skulle bli svårt, då Payne är som en bibel för socionomstudenter, och en bok som man verkligen vill behålla hela livet. Så då kom förslaget upp att universitetet kunde få tillstånd att kopiera de kapitel som man behöver läsa denna termin, och att de som inte fått tag i boken kunde få köpa det som ett kompendium. Jag anmälde att jag ville det. Igår meddelades det att det inte gick, eftersom det var för få som ville få kopierat skulle det bli för dyrt för universitetet att kopiera, så vi var on our own igen. Då sa någon att boken fanns kvar i Akademibokhandeln på Campus. Jag ringde och frågade och så var fallet. Doh! "Slut överallt, går inte att få tag på" och så finns den hela tiden i bokhandeln. Dock vet jag inte hur många som finns kvar, men det är nog fler än jag som blivit lurade att tro att den inte finns där pga all uppståndelse redan första veckan. Iaf så bokade jag mitt exemplar och var där och hämtade den idag. Gött.
Nu ska det bara läsas tre kapitel i den också innan tisdag, och fem kapitel till i andra böcker. På tisdag ska vi ha samtalsövningar utifrån olika psykosociala teorier. Det blir nog intressant. (Jag är inte alltför oroad över den muntliga biten, intresset väger upp det).
Och nuuu har jag skrivit alldeles för mycket och säkert osammanhängande och ointressant, så jag skriver mer en annan dag. Dock relativt snart, not to worry, hihi.
Tack för era peppande kommentarer på förra inlägget, de värmde! Fortsätt gärna peppa mig, jag behöver det :P
Tidigt avbrott?
Ångest, tårar, känsla av att vara helt dum, inte veta vart jag ska få fram infon ifrån = tidigt avbrott? Jag har den här veckan på mig också, hoppar jag av efter denna vecka får jag inte söka programmet igen, det får man om man hoppar av inom tre veckor, så kallat tidigt avbrott.
Dom som sa att första terminen skulle bli ett helvete hade verkligen rätt.
Dom som sa att första terminen skulle bli ett helvete hade verkligen rätt.
Mycket
Jag har inte uppdaterat här som jag hade planerat, det är ju så otroligt mycket att skriva men orken och energin räcker inte till, särskilt inte efter jag skrivit om mina dagar i min vanliga dagbok. (Omskrivna upprepningar är ju inte direkt sådär jätteroliga).
Det är inte någon mjukstart inte. Fick en hemuppgift första dagen och vi har redan haft TVÅ muntliga redovisningar, förvisso inte särskilt allvarliga, men ändå. Det är en stor grupp jag hamnat i, grupp C. På listan står det 34 namn men det har tillkommit några så jag tror vi kan vara uppåt 40.
Igår köpte jag kurslittertur för 1190 kronor och för det fick jag fyra böcker. De beräknar att man behöver köpa mellan 150-200 böcker under hela studietiden, jeez. Ungefär 20 per termin. Bara att le och se glad ut!
Idag har projektgrupparbete 1 dragit igång. Det ska vi hålla på med i nio veckor nu. Denna terminen läser vi "Socialt arbete som profession och vetenskap", 20 veckor sammanlagt, uppdelad i två delkurser. Redan på onsdag har vi vårat första seminarium som dessutom är en delexamination, fy så hemskt. Imorgon behöver jag iaf inte åka in till universitetet, men jag är inte ledig för det, och fan inte i helgen heller. Tills på måndag ska man ha läst sex kapitel ur en bok och skriva reflektioner för varje kapitel på 2-4 sidor (för alla kapitel sammanlagt alltså, tack och lov) och sex kapitel ur en annan bok där man ska fundera över frågorna som ställs.
Det pendlar skitmycket, mitt humör. Ena sekunden tänker jag att det är ju inte så farligt det här, jag klarar det (som idag när jag utan att vara särskilt nervös lyckades prata högt och tydligt för över 30 personer) och nästa sekund vill jag börja gråta och undrar vad fan jag gett mig in på. Men det blir nog bra i slutändan, det är ändå ett antal personer som förvarnat mig om att första terminen på universitetet är ett helvete och att ingen vill återuppleva den. Tar jag bara mig igenom de här tjugo första veckorna så kommer jag ta mig igenom de tre övriga åren.
Stressande med flytt och grejer också.
Energi över till nolleaktiviteter? Don't think so any more...
Ni som läser detta och som jag känner MÅSTE kommentera! Peppa mig lite, pleeeeaaaaseeee?
(Okej, det här kanske blev väldigt osammanhängande, men jag är skittrött så ni får ursäkta).
Det är inte någon mjukstart inte. Fick en hemuppgift första dagen och vi har redan haft TVÅ muntliga redovisningar, förvisso inte särskilt allvarliga, men ändå. Det är en stor grupp jag hamnat i, grupp C. På listan står det 34 namn men det har tillkommit några så jag tror vi kan vara uppåt 40.
Igår köpte jag kurslittertur för 1190 kronor och för det fick jag fyra böcker. De beräknar att man behöver köpa mellan 150-200 böcker under hela studietiden, jeez. Ungefär 20 per termin. Bara att le och se glad ut!
Idag har projektgrupparbete 1 dragit igång. Det ska vi hålla på med i nio veckor nu. Denna terminen läser vi "Socialt arbete som profession och vetenskap", 20 veckor sammanlagt, uppdelad i två delkurser. Redan på onsdag har vi vårat första seminarium som dessutom är en delexamination, fy så hemskt. Imorgon behöver jag iaf inte åka in till universitetet, men jag är inte ledig för det, och fan inte i helgen heller. Tills på måndag ska man ha läst sex kapitel ur en bok och skriva reflektioner för varje kapitel på 2-4 sidor (för alla kapitel sammanlagt alltså, tack och lov) och sex kapitel ur en annan bok där man ska fundera över frågorna som ställs.
Det pendlar skitmycket, mitt humör. Ena sekunden tänker jag att det är ju inte så farligt det här, jag klarar det (som idag när jag utan att vara särskilt nervös lyckades prata högt och tydligt för över 30 personer) och nästa sekund vill jag börja gråta och undrar vad fan jag gett mig in på. Men det blir nog bra i slutändan, det är ändå ett antal personer som förvarnat mig om att första terminen på universitetet är ett helvete och att ingen vill återuppleva den. Tar jag bara mig igenom de här tjugo första veckorna så kommer jag ta mig igenom de tre övriga åren.
Stressande med flytt och grejer också.
Energi över till nolleaktiviteter? Don't think so any more...
Ni som läser detta och som jag känner MÅSTE kommentera! Peppa mig lite, pleeeeaaaaseeee?
(Okej, det här kanske blev väldigt osammanhängande, men jag är skittrött så ni får ursäkta).
Imorgon
Imorgon är det registrering på universitetet. Drop in mellan 08.30 och 16.30. Halv tio till kvart i elva är det nåt välkomstgrejs av en prefekt, sedan campusvandring ledd av nollegeneralerna och 13-14.30 är det information om socionomprogrammet. Får åka in tidigt imorgon för att vara säker på att hitta dit i tid. Klockan 18 är det samling vid kåren för de som vill och så blir det "lekar och snack" för att lära känna varann bättre.
Har fått ett fullspäckat nollningsprogram. Först blev jag livrädd och tänkte att jag inte skulle klara något av det, men nu ser jag fram emot det. Och mamma har varit snäll nog att låna mig pengar till ett busskort så jag kan resa obegränsat fram och tillbaka. Verkar vara ganska många aktiviteter som involverar alkohol och alkohol löser väl de mesta socialfobiska dragen, right? :P Många aktiviteter verkade också vara roliga, typ spökvandring på slottet, dodgebollturnering, pubrundor, tårtbakning och så vidare. Kommer inte kunna (eller orka) gå på alla, men nu i början (imorgon, på fredag och på söndag) kommer jag iaf vara med. För att förhoppningsvis lära känna någon från början. Är rädd för att jag inte kommer göra det, men det kommer jag väl? Jag lyckades ju på folkhögskolan, till och med utan nolleaktiviteter. På nollningsschemat står det också att nollningen är helt utan förnedrande inslag och att man inte ska tvingas göra pinsamma saker.
Kommer bli en lång dag imorgon (tycker inte det är någon idé att åka hem (till Kumla) mellan 14.30 och 18 så då ska jag passa på att använda mitt presentkort på Lindex som jag fick i julklapp och köpa nya jeans.
Nu blir det lite mer kortspel med pojkvännen, sedan ett avslappnande bad och därefter tidig sänggång.
Har fått ett fullspäckat nollningsprogram. Först blev jag livrädd och tänkte att jag inte skulle klara något av det, men nu ser jag fram emot det. Och mamma har varit snäll nog att låna mig pengar till ett busskort så jag kan resa obegränsat fram och tillbaka. Verkar vara ganska många aktiviteter som involverar alkohol och alkohol löser väl de mesta socialfobiska dragen, right? :P Många aktiviteter verkade också vara roliga, typ spökvandring på slottet, dodgebollturnering, pubrundor, tårtbakning och så vidare. Kommer inte kunna (eller orka) gå på alla, men nu i början (imorgon, på fredag och på söndag) kommer jag iaf vara med. För att förhoppningsvis lära känna någon från början. Är rädd för att jag inte kommer göra det, men det kommer jag väl? Jag lyckades ju på folkhögskolan, till och med utan nolleaktiviteter. På nollningsschemat står det också att nollningen är helt utan förnedrande inslag och att man inte ska tvingas göra pinsamma saker.
Kommer bli en lång dag imorgon (tycker inte det är någon idé att åka hem (till Kumla) mellan 14.30 och 18 så då ska jag passa på att använda mitt presentkort på Lindex som jag fick i julklapp och köpa nya jeans.
Nu blir det lite mer kortspel med pojkvännen, sedan ett avslappnande bad och därefter tidig sänggång.
Okej.
Personprofil uppdaterad, syns nästa gång något publiceras på din blogg, står det.
Så därför publicerar jag detta.
Funderade ett tag på att försöka vara anonym, men det skiter sig väl i alla fall i slutändan så jag kan bjuda på min identitet.
Så därför publicerar jag detta.
Funderade ett tag på att försöka vara anonym, men det skiter sig väl i alla fall i slutändan så jag kan bjuda på min identitet.
It all started..
..den 10:e december när jag fick reda på att jag blivit antagen till mitt förstahandsval.
Socionomprogrammet
210hp, Dagtid, Helfart (100%)
Utbildningsprogram
Normal undervisning
Örebro universitet,
Örebro
Det var stort och min avlägsna dröm var inte längre så avlägsen. Jag tackade ja på mindre än en timme. Den här bloggen ska handla om hur det är att gå på socionomprogrammet, från mitt perspektiv, så att min familj och mina vänner kan följa hur det går.
Hade vissa tveksamheter till att ta platsen, då jag själv varit i behov av hjälp från socionomer i många år, men efter uppmaningar från alla (familj, vänner, pojkvännen) att ta chansen när jag nu fått den, så lade jag tveksamheterna åt sidan och tänkte "What the heck". Lyckas jag så lyckas jag och då blir jag nog en strålande socionom eftersom jag har rätt mycket egen erfarenhet.
Socionomprogrammet är ju en ganska bred utbildning och man kan bli många olika saker, lite mer exakt får jag väl reda på när jag börjat. Men mitt mål som jag har i dagsläget är i alla fall att bli kurator.
Har idag kollat upp statistiken för de som blivit antagna i år, och jag blev lite besviken faktiskt. Jag sökte via folkhögskolekvoten (BF) med högsta omdömet, en 4:a, och via HP, högskoleprovet (på vilket jag inte vill avslöja mitt resultat, det var lite för mediokert för min smak). Den "sämsta" som kom in via BF hade "bara" en 3:a och den "sämsta" som kom in via HP hade 0,7. Jag hade en del bättre än 0,7 (tack och lov).
Men det är väl skitsamma egentligen att det inte var SKITsvårt att komma in just i år, på just Örebro Universitet. Om man ser det från den positiva sidan så kan man alltid säga att jag är smartare än en del som blivit antagna, my fellow classmates. =)
Så, detta får räcka som det introducerande inlägget till min helt tema-inriktade blogg.
Socionomprogrammet
210hp, Dagtid, Helfart (100%)
Utbildningsprogram
Normal undervisning
Örebro universitet,
Örebro
Det var stort och min avlägsna dröm var inte längre så avlägsen. Jag tackade ja på mindre än en timme. Den här bloggen ska handla om hur det är att gå på socionomprogrammet, från mitt perspektiv, så att min familj och mina vänner kan följa hur det går.
Hade vissa tveksamheter till att ta platsen, då jag själv varit i behov av hjälp från socionomer i många år, men efter uppmaningar från alla (familj, vänner, pojkvännen) att ta chansen när jag nu fått den, så lade jag tveksamheterna åt sidan och tänkte "What the heck". Lyckas jag så lyckas jag och då blir jag nog en strålande socionom eftersom jag har rätt mycket egen erfarenhet.
Socionomprogrammet är ju en ganska bred utbildning och man kan bli många olika saker, lite mer exakt får jag väl reda på när jag börjat. Men mitt mål som jag har i dagsläget är i alla fall att bli kurator.
Har idag kollat upp statistiken för de som blivit antagna i år, och jag blev lite besviken faktiskt. Jag sökte via folkhögskolekvoten (BF) med högsta omdömet, en 4:a, och via HP, högskoleprovet (på vilket jag inte vill avslöja mitt resultat, det var lite för mediokert för min smak). Den "sämsta" som kom in via BF hade "bara" en 3:a och den "sämsta" som kom in via HP hade 0,7. Jag hade en del bättre än 0,7 (tack och lov).
Men det är väl skitsamma egentligen att det inte var SKITsvårt att komma in just i år, på just Örebro Universitet. Om man ser det från den positiva sidan så kan man alltid säga att jag är smartare än en del som blivit antagna, my fellow classmates. =)
Så, detta får räcka som det introducerande inlägget till min helt tema-inriktade blogg.
