socionomstudent

Det blir inget tidigt avbrott. Igår mådde jag piss när jag åkte in till universitetet för projektgrupparbetets redovisning i tvärgrupperna och när en kursare frågade "Hur är det?" så råkade jag visst glömma normen att när en rätt okänd människa ställer den frågan så förväntas man svara "Bra, själv?" eller liknande. Utan istället fick den stackars arma människan lyssna på mina klagomål och tvivel osv. (Jag bad såklart om ursäkt rätt fort och förklarade att jag var ur balans och att jag inte brukar häva ur mig mina problem inför nästan okända personer, men hon sa att det var lugnt och erbjöd sig att lyssna och så stöttade hon mig, så jag känner mig inte sådär jättebortgjord. Förresten heter hon samma sak som "min vapendragare" som är kvar i Motala. (Ja, du läser detta, så var tänk nu inte "Är det mig hon menar?" för jag menar dig!) Alla som heter det namnet på fyra bokstäver är visst underbara människor :D).

Att jag inte gör ett tidigt avbrott delvis på att denna underbara kursare ställde upp och hjälpte mig se saker ur en annan synvinkel, men också för att jag vet ju att jag vill och klarar det här. Jag har mina ups and downs bara. Hade förresten jätteont i magen inför redovisningen, som jag inte trodde skulle vara särskilt blodig eller allvarlig, och det var den inte heller. Men en del hade gjort stödkort och grejer. Jag överlevde iaf. Det var en delexamination. Jag betvivlar att jag får VG att döma av min rätt dåliga redovisning (starkt betvivlar jag det, hahaha), men att jag var DÄR (alla var inte det) och att jag på ett eller annat vis fick ur mig det vi kommit fram till i projektgruppen inför de andra borde väl göra så att jag får G åtminstone?

Jag blev lättad när det var klart. Redovisningen pågick från 13.15-15.00 ungefär, sedan berättade läraren lite om nästa uppgift. Och så sa hon även "Nu är moment 1 slut, nu börjar vi på moment 2" och då kände jag verkligen, jag ska stanna kvar, har jag redan tagit mig igenom det första momentet så kan jag ta mig igenom nästa också.

Har även bestämt mig för att läsa mer än jag gjort hittills. Åtta timmar om dagen ska man läsa eftersom heltidsstudier på universitet ju likställs med heltidsarbete. Det har jag inte gjort. So what om det inte tar åtta timmar att läsa den litteratur man ska ha läst, jag får väl läsa den två eller tre gånger då? Så fastnar det ju desto mer också. Okej, jag kommer nog inte att läsa åtta timmar om dagen, men jag kommer läsa betydligt mer än jag gjort this far iaf.

Ska försöka få in lite rutin i det hela också, så känns det nog inte lika jobbigt. Typ ha bestämda tider då jag ska läsa. Ska även försöka uppdatera här oftare, för jag vet att jag har folk som är intresserade av att läsa. Förresten rekommenderar de till och med en att föra studiedagbok så att man själv ska kunna gå tillbaka och läsa hur det var innan och hur man utvecklats osv.

Yesbox, nu känns allt bättre. (Just idag, vem vet nästa vecka, hehe?). Moment 1 avklarat, moment 2 på G. Det är 3 moment denna termin. Det första momentet gick ju relativt smärtfritt att ta sig igenom after all.

Nu när första grupprojektet är avslutat (våran grupp gjorde ett arbete om fattigdom och socionomer i det yrkesfältet) ska vi börja med en fallbeskrivning. Verkar sjukt svårt, men intressant.

En bok som man använder mycket på socionomprogrammet är boken "Moderna teoribildningar inom socialt arbete" av Malcolm Payne. Det blev ramaskri på universitetet redan första veckan då det annonserades att boken var slut på förlaget eftersom det ska komma en ny upplaga i maj, och att boken var slut överallt. Man behöver verkligen den boken, redan nu. Så först uppmanades vi att ta kontakt med de socionomstudenter som började i höstas, för att fråga om de var villiga att sälja sina. Några som hade kompisar som läste termin 2 eller mer, sa att detta skulle bli svårt, då Payne är som en bibel för socionomstudenter, och en bok som man verkligen vill behålla hela livet. Så då kom förslaget upp att universitetet kunde få tillstånd att kopiera de kapitel som man behöver läsa denna termin, och att de som inte fått tag i boken kunde få köpa det som ett kompendium. Jag anmälde att jag ville det. Igår meddelades det att det inte gick, eftersom det var för få som ville få kopierat skulle det bli för dyrt för universitetet att kopiera, så vi var on our own igen. Då sa någon att boken fanns kvar i Akademibokhandeln på Campus. Jag ringde och frågade och så var fallet. Doh! "Slut överallt, går inte att få tag på" och så finns den hela tiden i bokhandeln. Dock vet jag inte hur många som finns kvar, men det är nog fler än jag som blivit lurade att tro att den inte finns där pga all uppståndelse redan första veckan. Iaf så bokade jag mitt exemplar och var där och hämtade den idag. Gött.

Nu ska det bara läsas tre kapitel i den också innan tisdag, och fem kapitel till i andra böcker. På tisdag ska vi ha samtalsövningar utifrån olika psykosociala teorier. Det blir nog intressant. (Jag är inte alltför oroad över den muntliga biten, intresset väger upp det).

Och nuuu har jag skrivit alldeles för mycket och säkert osammanhängande och ointressant, så jag skriver mer en annan dag. Dock relativt snart, not to worry, hihi.

Tack för era peppande kommentarer på förra inlägget, de värmde! Fortsätt gärna peppa mig, jag behöver det :P