Fan också!
Men samtidigt får jag inse mina egna begräsningar. I teorin skulle jag med lätthet klara termin två, säkert med lysande resultat. (Särskilt eftersom kursinnehållet verkar passa mig så himla bra). Fast i praktiken, som min livssituation ser ut nu, så är det långt ifrån säkert. Visst längtar jag efter att få lära mig alla saker som står på schemat, men jag kommer ju inte kunna tillgodogöra mig dem om inte resten av mitt liv är som det borde vara. Jag vill ha förutsättningar för att kunna lägga ner hela min själ i studierna, verkligen läsa åtta timmar om dagen och engagera mig i grupparbeten och dylikt.
Fast ändå.. Jag är ledsen (för att jag vet jag inte klarar att fortsätta just nu), arg (på min livssituation) och kluven. Ska jag lägga på brevet?
Hej.
Livssituationer kan man bli riktigt sur på. Du, lägg inte på kuvertet...
Prata ordentligt med de på univ som har hand om studenthälsan. Och någon du fått förtroende för på soc.prgs kansli. Gör kanske så gott du orkar? Men om du känner att det kommer stressa dig mer än vad det ger, så är ett uppehåll att föredra tror jag. Man kan också bli sjukskriven ett tag från studierna, och behålla csn. Hoppas inte att du våndas över beslut du tar. Man tar oftast det rätta ju. Eller hur? Tänker på dig. O Lena gör likaså. p.s. Har själv tagit studieuppehåll, men det för att jag ALDRIG kommer jobba som SO-lärare, och jag avkyr studierna. På väg mot Spanien om allt går i lås. Geografisk distans till exet och allt som påminner om. Tell you some other time. Peace and Love F.
Svar: Vad bra att jag kunde bidra med något behövligt =) Men det är sant, man ska inte tänka för mycket. Det mår man inte bra av. Är du klar med din utbildning redan nu alltså? Eftersom du är arbetslös menar jag?
Ja visst hoppas jag på jobb snart, måste ha någonting medan jag fortsätter söka journalistjobb (något sådant lär väl ta tid att få) Men måste ha något så att jag åtminstone överlever.
KRAM!
Om du pratade om problemen istf att bara överraska med färdiga beslut vore mycket vunnet - det finns ju faktiskt människor omkringe dig, om du nu inte har märkt det. Det trodde jag för övrigt ingick som ett naturligt steg inom socionomutbildningen - att bli duktig på att delge och att avläsa stämningar... Jag är ledsen över beslutet, och särskilt över att det överantvardades till postbefordran utan min vetskap. Kommunikation är något att jobba med, eh...?
Jag tycker att du är stark, oavsett vilket val du gör.
Svar: Ah! Tack! =) Jo, det är så sant så sant. På den bilden vägde jag nog som mest egentligen. För det var precis efter att jag gått upp 13 kilo..
Jag förstår att du är kluven! Men tänk på att kursen kommer ha samma innehåll även om du läser den senare! Jag tycker verkligen att du ska börja läsa när du känner att du kan ge 100% - både för din egen skull och för andras!
