socionomstudent

Från min vanliga dagbok skrivet igår:

"Jag fick VG! VG! Fattar ni? VG på min första tenta. Omg. Jag var bra nervös när jag gick upp för trappan till institutionen för beteende-, social- och rättsvetenskap för att hämta den. Hade hört av kursare som hämtat den innan mig, att det var en del som fått underkänt och alla som fått godkänt var lättade, sa att läraren varit petig i sina kommentarer. När Vanja sträckte fram tentan föll min blick genast till mittenrutan på framsidan av pappret, den där jag förväntade mig och hoppades att det skulle finnas ett kryss, rutan för godkänt. När det inte fanns något kryss där fick jag smått panik och blicken föll till höger, rutan för underkänt. Det fanns dock inget kryss där heller, men till vänster i rutan för väl godkänt fanns det! Det hela tog väl inte ens en sekund, men det kändes som om min blick vandrade runt och min förvirring varade flera minuter."

Det känns lite som om jag vunnit en Oscar. Inte för att jag vet hur det känns, eller har några som helst ambitioner att försöka ta reda på det, men vad jag vill komma fram till är att jag borde hålla ett tacktal. Halvt på allvar, halvt på skämt, here goes:

Först och främst vill jag tacka mina föräldrar för att de valde att skaffa mig och överförde sina gener till mig som gjort att jag fått läshuvud och blivit språkligt intelligent. Jag vill särskilt tacka pappa som peppar mig i bloggen och via sms.

Jag vill tacka min pojkvän för att han står ut med mig och orkar vara positiv och försöker få mig att inse att jag kan, att jag klarar allt, när jag själv är negativ och gnällig och helst av allt vill hoppa av.

Ett stort tack till mina före detta folkhögskolelärare Peter Ragnarsson, Frida Larsson och Pirkko Hultberg som under min tid på Bona fick mig att tro på mig själv och gav mig modet att ens söka till socionomprogrammet. Tack! Utan er hade jag inte gått på Örebro universitet.

Tack till Lena för att du tror på mig, tack för att du är en sån underbar tjej. Utan tvekan den starkaste och smartaste tjejen jag träffat och jag väntar på att få sällskap på socionomprogrammet av dig i höst eller till nästa vår. Självklart blir jag världens bästa fadder och säljer mina kurslitterturböcker till kompispris!

Och så vill jag tacka läraren för delkurs 1 som säger att jag har kapacitet.

Slutligen vill jag tacka mig själv för att jag inte gjorde tidigt avbrott som jag tänkte.


Haha. Idag var det föreläsning om fallet Louise. Intressant. Jag har även gett mig själv en VG-present. En ny mobil. Den var gratis, kan man säga. Jag behövde bara gå in i Telenorbutiken och säga att jag ville binda mig i 24 månader till så fick jag den. Student som man är och ett par dagar före den 25:e är man ju inte direkt gjord av pengar, så detta var en smart present. :P Den har msn i sig, vilket var huvudsaken. Tyvärr är den inte rosa som min förra, men det får gå iaf. Faktum är att den ser inte särskilt feminin ut alls. Det ser snarare ut som en kill-telefon. Det är lite synd, men skitsamma, den verkar vara bra iaf. Msn, 2 megapixel-kamera, mp3-spelare, radio. En Samsung SGH-L760. Materialister är vi allihopa.