Oh my
Nu blev jag förstås väldigt nervös efter att ha läst "En lärare på socionomprogrammet"'s kommentar efter mitt förra inlägg, men jag känner mig även hedrad över att en lärare tagit sig tid att läsa och skriva en relativt lång och konstruktiv kommentar. Och skrivet är skrivet, läst är läst, även om jag kanske hade skrivit annorlunda och lyft fram andra grejer än jag hittills gjort om jag visste att självaste Pia Hellertz, kursansvarig för socionomprogrammet på Örebro universitet, suttit och läst mina sketna ord. Tack för kommentaren!
Jag skulle egentligen skriva om annat nu, men jag blev lite småchockad så jag får ta det ikväll eller någon annan gång. Nu hoppas jag bara att jag inte kommer bli alltför färgad i mina framtida inlägg, utan skriver ärligt som jag gjort hittills. Bloggen är ju trots allt till för främst min egen utvecklings skull, och för att mina vänner och min familj ska kunna följa hur det går för mig.
Sitter på universitetsbiblioteket, det är projektredovisningsdag idag, men tack och lov är det inte min grupp förrän imorgon, så idag ska vi bara sitta och lyssna och efter den sista gruppen har redovisat ska vi ge muntlig feedback. "Ganska slappt", tänkte jag skriva nu, men så tänkte jag på kommentaren, men även på att jag ska skriva ärligt, så jag vidhåller att det är ganska slappt. Det ÄR ju slappt att bara sitta och lyssna en hel dag. Men även intressant. När de andra grupperna lyckas hålla fast ens intresse, det vill säga.
Måste springa tillbaka nu, vi börjar väl snart igen.
