Delkurs två
Blogg.se har varit nere ett par dagar, så jag har inte kunnat uppdatera. Ni får hålla till godo med det jag skrivit om studierna i min vanliga dagbok.
Om redovisningen av fältrapporten, skrivet 19:e mars:
Jag överlevde redovisningen inför resten av klassen och läraren, trettio personer. När det var min tur att redovisa tyckte jag mina ben började darra okontrollerat och hjärtat slog minst tvåhundra slag i minuten. Eller säg i sekunden. Men jag överlevde ju. På feedbacken efteråt berömde läraren mig. Jag läste inte innantill alls, jag kan inte det när jag redovisar, jag måste lära mig allt utantill. Tack och lov behöll min hjärna det fast allt bara är/var ett stort sudd. Fick beröm för att jag inte kollade ner i papprena utan hade "ögonkontakt" med klassen. Ha, trodde dem ja. Vad de inte vet är att allas huvuden var suddiga när jag kollade på dem, så det var inga problem alls. På riktigt. Mitt synfält var ett enda stort sudd. Fast tydligen märktes inte det, tydligen upplevde de som bedömde att jag hade ögonkontakt. Av kommentatorsgruppen fick vi jättebra feedback också. "Ingen läste innantill, ni hade ögonkontakt, ni samspelade bra, det fanns en röd tråd, alla visste vad de skulle säga, ni verkade väl förberedda". Haha, så hade vi inte ens förberett oss tillsammans alls nästan, utan mer på varsitt håll. Imorse efter den första gruppen hade redovisat hade vi en halvtimmes rast, under vilken vi övade lite, lite tillsammans. Så det var ju bra kritik vi fick. We are natural born speakers. Eller iaf de andra tre, de skulle bara veta hur dåligt jag mådde. Tur att jag tydligen lyckades dölja det.
Förresten var det ju tillräckligt om vi höll på bara en halvtimme, men våran redovisning blev en av de längsta fast vi bara är fyra personer. En timme och två minuter närmare bestämt.
Om delkurs två, skrivet idag:
Igår började delkurs två, som först när jag läste om den i studiehandledningen verkade superläskig med flera djupa seminarium, två muntliga redovisningar och en hemtenta. Men det känns bra nu. Först var det en intressant föreläsning om socialpolitik och historiska perspektiv i socialt arbete, sen fick vi träffa den nya läraren och delas in i nya projektgrupper. Den nya läraren verkar vara bra, lagom slapp, men rätt flummig. Dessutom kan jag inte vara sjuk på ett endaste obligatoriskt moment, eftersom denna läraren vill att man gör kompletteringen i form av en muntlig framställning ENSAM inför HELA klassen. Lite skillnad mot skriftligt. Visst, jag klagar nu för jag har en komplettering och måste skriva 2-3 sidor, men det är ju rena barnleken jämfört med att komplettera muntligt. Faan heller att jag tänker missa en enda grej.
Sen är jag supernöjd med min nya projektgrupp. Dessvärre fick jag samma tema som förra gången, fattigdom/hemlöshet, men man kan aldrig fördjupa sig nog antar jag.
Idag är det föreläsning från 9-12, sen lunch och därefter är det gruppkonflikt för min del. Min gamla grupp fick lite rest på fallanalysen som vi måste fixa, så vi ska träffas, samtidigt som min nya grupp ska träffas och planera vårt nya arbete. Måste dock träffa den gamla gruppen först, och jag har redan berättat det för den nya, men det stör mig lite för jag vill vara med och planera ju. Jag vågar faktiskt komma till tals i den nya gruppen.
---
Skrivet nu: Jag hann träffa båda grupperna, btw. Ville bara tillägga det. Nu upplever jag nästan samma känsla av tillfredsställdhet som jag gjorde på folkhögskolan, längtar efter att få komma dit och lära mig saker och känna att jag är del i någonting. Det trodde jag verkligen inte i början av terminen.
Ja, just nu är jag positiv. Lämnade in tentan igår, jobbigt att behöva vänta tre veckor på hur det gick bara... Men jag är nästan övertygad om att jag får godkänt. Men man ska inte ropa hej osv... We'll see.
Om redovisningen av fältrapporten, skrivet 19:e mars:
Jag överlevde redovisningen inför resten av klassen och läraren, trettio personer. När det var min tur att redovisa tyckte jag mina ben började darra okontrollerat och hjärtat slog minst tvåhundra slag i minuten. Eller säg i sekunden. Men jag överlevde ju. På feedbacken efteråt berömde läraren mig. Jag läste inte innantill alls, jag kan inte det när jag redovisar, jag måste lära mig allt utantill. Tack och lov behöll min hjärna det fast allt bara är/var ett stort sudd. Fick beröm för att jag inte kollade ner i papprena utan hade "ögonkontakt" med klassen. Ha, trodde dem ja. Vad de inte vet är att allas huvuden var suddiga när jag kollade på dem, så det var inga problem alls. På riktigt. Mitt synfält var ett enda stort sudd. Fast tydligen märktes inte det, tydligen upplevde de som bedömde att jag hade ögonkontakt. Av kommentatorsgruppen fick vi jättebra feedback också. "Ingen läste innantill, ni hade ögonkontakt, ni samspelade bra, det fanns en röd tråd, alla visste vad de skulle säga, ni verkade väl förberedda". Haha, så hade vi inte ens förberett oss tillsammans alls nästan, utan mer på varsitt håll. Imorse efter den första gruppen hade redovisat hade vi en halvtimmes rast, under vilken vi övade lite, lite tillsammans. Så det var ju bra kritik vi fick. We are natural born speakers. Eller iaf de andra tre, de skulle bara veta hur dåligt jag mådde. Tur att jag tydligen lyckades dölja det.
Förresten var det ju tillräckligt om vi höll på bara en halvtimme, men våran redovisning blev en av de längsta fast vi bara är fyra personer. En timme och två minuter närmare bestämt.
Om delkurs två, skrivet idag:
Igår började delkurs två, som först när jag läste om den i studiehandledningen verkade superläskig med flera djupa seminarium, två muntliga redovisningar och en hemtenta. Men det känns bra nu. Först var det en intressant föreläsning om socialpolitik och historiska perspektiv i socialt arbete, sen fick vi träffa den nya läraren och delas in i nya projektgrupper. Den nya läraren verkar vara bra, lagom slapp, men rätt flummig. Dessutom kan jag inte vara sjuk på ett endaste obligatoriskt moment, eftersom denna läraren vill att man gör kompletteringen i form av en muntlig framställning ENSAM inför HELA klassen. Lite skillnad mot skriftligt. Visst, jag klagar nu för jag har en komplettering och måste skriva 2-3 sidor, men det är ju rena barnleken jämfört med att komplettera muntligt. Faan heller att jag tänker missa en enda grej.
Sen är jag supernöjd med min nya projektgrupp. Dessvärre fick jag samma tema som förra gången, fattigdom/hemlöshet, men man kan aldrig fördjupa sig nog antar jag.
Idag är det föreläsning från 9-12, sen lunch och därefter är det gruppkonflikt för min del. Min gamla grupp fick lite rest på fallanalysen som vi måste fixa, så vi ska träffas, samtidigt som min nya grupp ska träffas och planera vårt nya arbete. Måste dock träffa den gamla gruppen först, och jag har redan berättat det för den nya, men det stör mig lite för jag vill vara med och planera ju. Jag vågar faktiskt komma till tals i den nya gruppen.
---
Skrivet nu: Jag hann träffa båda grupperna, btw. Ville bara tillägga det. Nu upplever jag nästan samma känsla av tillfredsställdhet som jag gjorde på folkhögskolan, längtar efter att få komma dit och lära mig saker och känna att jag är del i någonting. Det trodde jag verkligen inte i början av terminen.
Ja, just nu är jag positiv. Lämnade in tentan igår, jobbigt att behöva vänta tre veckor på hur det gick bara... Men jag är nästan övertygad om att jag får godkänt. Men man ska inte ropa hej osv... We'll see.
Kommentarer
Postat av: Minarelli
Ja Du Malin... Jag är förbluffad, men i n t e förvånad över hur väl Du lyckats hittills i utbildningen. Vad jag kan önska är att jag hade lika stor uthållighet och beslutsamhet. Under min studieperiod lät jag mig tyvärr ställas under skäppan av "Moviestar", vilket innebar ett förödande rsultat studiemässigt sett. Jag hoppas och tror att Du är klokare än jag . ja, jag VET det. Jag ska göra allt för att underlätta för Dig, kära Malin!
Trackback
